Efter en lång bilfärd till Dalarna och inkvartering i lägenheten så tog vi en promenad i Vansbro. Vi hämtade vårt kuvert med badmössa, armbandschip och matbiljett och sedan gick vi och inspekterade var vi skulle simma. Vädret hade slagit om och blivit riktigt varmt. Det såg t.o.m inbjudande ut att bada.
Vi hittade en liten restaurant Thaicorner där vi slog oss ner och åt kvällmat och tittade på folk.. Det blev en lugn kväll. Jag var trött efter bilkörningen och gick och la mig. Men precis som på Vätternrundan så kunde jag omöjligt somna. Jag lyssnade på den ena sommarprataren efter den andra och somnade inte förrän vid 4…
På söndagen var jag trött men ändå laddad för simningen. Efter mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att använda den långa våtdräkten som jag fått låna av min kusin. Jag var lite nervös över att simma i den, eftersom jag inte provsimmat med den innan. Och när man simmar bröstsim så är det egentligen bättre att ha en kort dräkt (för min del som ovan simmare så vet jag inte ifall det spelar någon roll..). Vi var startgrupp sju och hade orange badmössor. Och tillslut så blev det vår tur för uppvärmning.. Vi hoppade och skuttade lite till musiken. Hjärtat slog frivolter i kroppen och de flesta ville nog bara få starta. Vi uppmanades att andas lugnt när vi gick i för om vi hyperventilerade så skulle vi få ont i våra luftrör.
Jag tänkte inte så mycket när vi startade, jag bara traskade ut och började simma. Det var mycket strömt och vi fick simma ordentligt snett innan vi kom in i Västerdalälven. Överallt var det folk och jag kände mig irriterad över att det var så trångt. Det gick inte att få till något flyt i simningen. Däremot så hade jag bra flyt i min våtdräkt. Det kändes som att jag låg ovanpå vattenytan och simmade. Och jag frös inte alls. För mig kändes det som att det tog en evighet att komma till 500-meters bojen. Inte förrän de sista 100 meterna så kunde jag börja njuta. Klungan hade tunnats ut och jag fick simma i min egen takt. Och så var jag i mål. Tid 30,56, vilket är helt ok. I simhallen så simmar jag på strax under 30 minuter utan motström och en massa folk..
För min del så skulle simningen bara göras och det är ingenting som jag längtar efter att göra om. Jag hade gärna simmat sträckan igen om jag fått simma själv utan trängsel. Men mina goa teammedlemmar hade säkert en annan upplevelse av loppet för de kunde tänka sig att simma 3 km nästa gång. No way, säger jag!
Efter dusch och god mat så hämtade vi våra diplom och begav oss hemåt. Etapp 2 i tjejklassiker är avklarad!
Nu dröjer det till september innan nästa lopp, Lidingöloppet. Och det tackar jag för. Först är det återhämtning och semester som står på schemat.
Utmaningen 