Jag står inte ut..

lagan 007

Detta regnande, blåsande och gråtrista vädret gör mig galen. Dygnets ljusa timmar är så få att man knappt hinner se dem.

Idag är jag ledig och tro det eller ej men ett kort tag så kunde jag ana solen bakom molnen. Dis kallas det, kraven är inte höga när man blir glad för dis.. Jag vände mig mot molnet där solen kunde anas bakom och spärrade upp ögonen ordentligt så att hjärnan skulle komma absorbera så mycket solljus som möjligt. Kavlade även upp tröjärmarna så att solljuset kunde träffa även dem. Allt i strävan efter lite energi. Det tog inte så lång tid för efter några minuter var molnen åter för tjocka.

iphone nov 2012-feb 2013 214

Jag klara inte av mer mörker. Ingen skidresa är inplanerad i år och det känns lite trist. Jag älskar skidsemestrar. När jag ser bilar med skidboxar på taket så fantiserar jag om vart de är på väg. Lördagmorgon kl. 6.00, en Volvo med takbox på väg norrut på E6:an (själv är jag på väg till jobbet). De är säkert på väg till Sälen, för skulle de till Vemdalen så hade de åkt tidigare.. Om de nu inte kört ända från Trelleborg vill säga… Om takbox-bilarna kör söder ut på E6:an så är de troligen på väg till Alperna.. Bad Gastein..? St. Anton..?? Undrar ifall de skall övernatta på vägen??  Så håller jag på att fantisera och drömma. Jag vet inte vad det är med skidsemestrar som jag tycker så mycket om.

Med tanke på alla kläder, allt konkande, pjäxor som gör ont och väder som inte alltid är toppen så kan man ju undra. Tillråga på allt så brukar jag veckorna för en skidresa drömma mardrömmar om att barnen skall trilla ut sittliften, eller åka in i ett träd, att liftvajrar skall gå av eller att vi skall krocka på vägen upp. Ändå älskar jag dessa veckor. Att vara ute en hel dag i snön, komma in på kvällarna rosiga om kinderna och somna på soffan klockan nio.. Kanske nästa år..

image

(Bild från fritidsresors hemsida)

Nu klarar jag inte av att inte ha en semester inplanerad längre.. Sagt och gjort, jag började leta efter en solsemester. Efter mycket letande så hittade jag tillslut två alternativ. Eftersom vi är fem i familjen så är utbudet bra mycket mer begränsat än om vi bara var fyra. Men ingen var beredd att avstå från att åka med.

Första stället var ett fint hotell på Kos. Stora poolområden och strandnära. Fina bilder på mat och badande barn. Det andra stället var lite mindre och låg på Samos. Bilderna var idylliska. Jag fick fria händer från familjen och plötsligt var jag fylld av beslutsångest. Vilket hotell skulle jag välja..?? Jag googlade hotellen och läste tidigare gästers omdömen på Tripadvisor. Det fina lyxiga hotellet på Kos visade sig vara fullt av skrikande barn, oförskämda ryssar och stöddiga tyskar, stimmiga restauranger och aldrig några solstolar lediga. Min entusiasm lade sig något..

Så googlade jag hotellet på Samos och omdömena var något bättre. Men många klagade på att all inclusive inte höll måttet och att det inte fanns tillräckligt med solstolar. Plus att stället var överbelamrat med italienare. Så nu stod valet mellan ryssar och tyskar eller italienare.. Var finns hotellen belamrade med svenskar?? För visst åker vi utomlands för att träffa svenska? Ve och fasa tänk om vi träffar på en massa greker i Grekland!!

image

Valet föll på Samos med eller utan alla italienare. Det såg lugnt och idylliskt ut. Stora och röriga restauranter lockar föga.. Nu ser vi framemot att träffa Rod Stewart på stranden. Nåja, det är länge tills dess. Ikväll får vi väl försöka locka fram lyckoendorfinerna med lite god pulled pork och ett glas rött vin :-).

Annonser