Intersport levererar igen…

image

Så står jag då där åter med en Intersportkasse i handen och känner mig lite sportigare, mer vältränad, hälsosammare och snyggare. Får en känsla av att ha tagit ett steg närmre eliten…

Jag har svängt inom intersport (efter ett misslyckat försök på en outlet) för att få lite mer koll på kläder till tjejvasan. Har förstått att mina termobyxor och slalomjacka inte går att ha i längdspåret. I alla fall inte i 3 mil. Ok, tittar runt bland vinterlöpar- och längdåkningskläder och känner mig helt lost. Inser att jag faktiskt inte kan ett dugg om längdåkning. Jag haffar tag i en försäljare och vilken tur att jag väljer just honom. Han visar sig vara en riktig expert på Vasaloppet. Om jag inte hörde fel så berättade han att han varit i Mora på Vasaloppet sedan slutet av sjuttitalet. Att dömma av hans utseende så kan han bara varit barnet då, om han ens var född.. Herregud jag förstår att det är en riktig expert jag pratar med!!
Han berättar allt om kläder, hur vi skall hålla oss lagom varma och torra, skidor, valla, bästa hyrstället i Mora, träning och var vi kan finslipa vår teknik dagen innan loppet. Ja, just det ja… finslipa vår teknik… Ehhh, snarare lära oss åka skidor…?!
Men min skickliga Vasaloppsexpert tillåter mig inte att känna mig som en nolla på skidåkning. Nej, nej, entusiasmen lyser om honom och det smittar av.
Det är just det som jag älskar med Intersport, det brinnande intresset för sporten, kunden och alla konstiga tillbehör som vi nybörjare behöver för att ta oss i mål.
image

Jag går ut ur butiken och känner att det här med träning är ju superlätt för i min påse har jag ett par riktigt bra mamelucker och ett par nya längdskidåkningshandskar. Klart att jag kommer att klara tjejvasan!!

Intersport I´ll be back!!! Just love you 🙂

image

Annonser

Rakt in i hjärtat

image

Ikväll sänds den andra delen av SVT´s dokumentärserie ”Rakt in i Hjärtat”. Jag kommer att sitta framför tv´n på helspänd och med en allt för snabb puls. Vetskapen om att samtidigt som de spelar in dokumentären så ligger Oskar i en sal bredvid och kämpar för överlevnad är jobbig. Så fort jag hör någon nämna något om att en operation drog ut på tiden, så andra saker fick ställas in, så undrar jag ifall det var Oskars operation de talar om. Eller om det går ett akutlarm på BIVA så kommer jag undra ifall det var då Oskar fick hjärtstopp. Jag har svårt att släppa och koppla av.
Vi ser flera barn och familjer som vi känner igen. På Ronald McDonald bodde vi bredvid den lilla isländska flickan som man fick följa i förra programmet. Och ikväll hoppas jag få se fantastiska lilla Elsa.
Det är så många känslor som kommer tillbaka när jag ser programmet. Att följa sitt barn till hjärtoperation är bland det värsta jag varit med om.

”Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill ställa till med värsta scen. Men vad hjälper det? Jag går tyst bredvid din säng med en stor klump i halsen, händerna darrar och jag kan inte prata. Jag ler samtidigt mot dig och försöker ge någon form av trygghet. Skräcken för att aldrig mer få se dina snälla, goda ögon är total. Jag intalar mig själv att vi har inget val. Eller? Får dåligt samvete över att jag inte ställer till med en scen. Jag skall ju kämpa för ditt liv, men det är ju just det vi alla gör nu, sköterskor, läkare hela team gör allt för att det skall bli bra. Du är lullig på mediciner, du ler lite, skrattar till. Vi är nu inne i slussen till op. Du ser glad ut och jag drar mig sakta undan. Micke får stå vi din sida tills du somnar. Jag klarar inte längre av att vara stark.. ”.
Som sagt det är många minnen som virvlar upp. Jag skall tittar på programmet och minnas. Sedan skall jag lägga det bakom mig och vara glad för att livet just nu är ganska bra!!

❤ ❤ ❤ ❤ ❤
Igår opererades en av mina närmsta vänners dotter. Jag gick av och an och hade svårt att få någonting vettigt gjort. Inte förrän idag när jag fått ett sms att allt gått bra kunde jag koppla av. Så nyttigt för mig att få tänka till hur det är för omgivningen. Hur det är att gå hemma och vänta på sms. Att inte vilja störa men ändå skicka iväg ett sms för att höra hur det går..
När man är i situationen att ens barn opereras är det lätt att tänka att det är vi mot världen. Men så är det ju inte alls…

Nytt år…

image

Jag började mitt inlägg om nyår redan dagen innan nyårsafton. Det handlade om vilken viktig högtid nyår är oavsätt om man väljer att fira eller inte. Det är tid för eftertanke och summering av året som gått. Lärdomar att ta med in i det nya året som är fullt av nya spännande utmaningar. Bla, bla, bla, ja, ni känner igen det från 1000-tals blogginlägg och facebookstatusar. Trött och irriterad efter att vakat av från nattjobb skrev jag om hela inlägget på nyårsafton. Nu handlade det om meningslösa nyårslöften som ändå ingen håller, om präktigheten på facebook, bloggar fyllda med glitter och glamour. Kort och gått så kräkte jag galla över alla, min egen som andras präktighet. Jag hoppades att den uppklädda kändisbebiesen skulle kräka ner sina föräldrars dyra kläder, att någon skulle snubbla med faten med de fantastiskt vackra nyårsdesserterna… Jag kände för att skrika högt för att få balans i allt fint och ordentligt…
Så pinsam är jag när jag vakar av efter nattjobb, pms släng dig i väggen!!

Jag lade inte upp något nytt inlägg.. Och efter att min tålmodige sambo förklarat att folk inte vill något illa med sina fina bilder, så blev kvällen riktigt bra. Vi var bortbjudna och blev uppassade med rikligt av champagne och suveränt god mat. Idag vaknade jag upp och allt känns precis som igår. Ingenting har ändrats förutom att vi nu skriver 2015 och det är januari.

Gott nytt 2015!!