God fortsättning!

image

Hoppas julen varit fin!

Nu är det knappt två månader kvar…. flyget är betalt och boendet bokat. Men än är det många saker kvar att fixa med. Transfer mellan Moraflygplats och Sälen, skidbokning, bussbeställning till den stora dagen, klädinköp och viktigast av allt, champagnen!!!
Visst kan de vara lite trixigt att få till all logestik eftersom det är både Vasaloppsveckan och ett visst stort mästerskap samtidigt. Det gäller ju att vi startar i rätt tävling. Tänk om vi råkar starta i femmilen stället… Nog för att vi tycker att vi är världsbäst eftersom vi ställt upp i cykel-, sim- och löptävlingar under sista året. Men någonstans får man inse sin begränsning.. Cykla, simma och springa lär man ju sig som barn, liksom.. Hur svårt är det då att ställa upp i en tävling?? Längdskidåkning däremot… lärde jag mig, i och för sig, också som barn. Jag hade ett par Elanskidor med remmar runt hälarna på mina iskalla pjäxor. Vi gick på tur hela familjen… runt åkrarna i Ränneslöv. Min pappa spårade och vi åkte efter. Ibland kunde vi höra ett litet tjut från vår mamma när nerförsbacken blev för brant. Då talar vi om slätten i södra Sverige 😉 . Vi åkte och åkte och åkte och efter tre kilometer var vi hemma i värmen igen och drack varmchoklad.

I februari är det tre mil som gäller, tillsammans med 10 000 andra damer. Och blåbärsoppa och riktig valla. Herregud, hur skall detta gå?? Min träning består av stakmaskin och gymträning. Har som enda mål att komma just i mål. Tänk att få skrida in under orden ”I fäders spår- för framtids segrar”.
Måtte jag inte hamna i femmilen…

God Jul

höst-vinter 13-14 063
Tänk att vara sju år och längta efter julafton så att det nästan känns omöjligt att få tiden att gå.. För att göra väntan än mer olidlig så lade vi fram alla julklappar redan igår. Oj, oj, oj julklappar räknas och inspekteras. Förutom Ida så är vår katt Ajax lika glad för julgranen och alla roliga band. Jag undrar hur paketen kommer att se ut om 3 dagar…
Jag jobbar imorgon kväll sedan är jag ledig till annandagen. Skönt att vara hemma med familjen under julen. Däremot blir det lite jobb på nyårsafton istället.

Ha en skön julhelg!!!

Snart är det jul…

image

Julen närmar sig med rasande fart. Lite för många julklappar är inköpta, regnet öser ner utanför fönstret, Ernst ångar på i TV-rutan med papperspyssel och matkok av alla de slag, vi värmer glögg som är så söt att jag ryser, kort sagt allt är precis som vanligt.
Nästan iallafall… Förra året skrev jag ett inlägg om att skänka en gåva till någon behövande borde vara årets julklapp. Och det är med värme som jag ser att det nästan slagit in. Överallt kan man skänka gåvor till krigsdrabbade och behövande barn och vuxna. Underbart!!!
I år skall jag och Ida lämna över en julklapp till en man som alltid sitter utanför konsum. Från tidig morgon till sen kväll måndag till lördag i ur och skur. Han säger inte så mycket och är aldrig påstridig. Jag är på konsum varje dag men ger aldrig något. Jo, någongång har vi köpt en risifrutti och några klementiner som vi gett. Anledningen är att jag aldrig har kontanter på mig. Men jag, liksom många andra, säger alltid hej. Nu skiner han upp och höjer handen när jag går förbi. Varje gång känner jag ett stygn av dåligt samvete och sorg. Jag har också hör alla historier om organiserade ligor och brottslighet och vet inte vad jag skall tro. Men jag vet iallafall att jag aldrig skulle vilja byta med honom. Jag har ett hem med värme och mat, jag har ett jobb att gå till och garderoben fylld av julklappar. Jag slipper alla förnedrade blickar och kommentarer, mobiltelefoner som filmar misären för att förlöjliga på youtube. Jag har möjlighet till val i mitt liv. Och jag väljer att tro på att även en lite gåva kan ge glädje. Naivt, kanske… men jag gör något som känns bra iallafall.

God Jul till er alla!

Bit ihop eller bryt ihop..

DSC_0182
Jag väljer nästan alltid att bita ihop. Inte för att jag är fröken duktig och skall klara allting, utan därför att det är så jobbigt att bryta ihop. Då måste man tänka och känna efter och det kan göra så ont.. Nä, jag kör på mottot tänk mindre, grubbla mindre så mår du bättre. Och för att tänka mindre så gäller det att hålla sig sysselsatt. Träning är bra och helande! Mindfulness är kanon när tankarna börjar krypa närmre. Tillslut så har jag kört mindfulness 10 gånger om dagen.. Det rensar huvudet från alla tankar..

När man jämt och ständigt biter ihop så får man träningsvärk i fel muskler. Käkpartiet är inget bra ställe att ha träningsvärk på. Det leder bara till huvudvärk. Jag har varit så flitig på att träna så jag har t.o.m tränat när jag sover. Vaknar med ömma käkar och nästintill migrän. Men när jag mjukat upp musklerna med frukost och stillat huvudvärken med panodil så är jag redo att bita ihop och ta tag i dagens sysslor. Det är inte bara käken som jag tränat utan även nacke och axlar. Dra upp axlarna till öronen och gå så hela dagarna. Perfekt träning, musklerna blir garanterat ömma! Efter att ha tränat så här under en längre tid så ger det resultat! Ryggen blir krum och hållningen snyggt ihopsjunken. När sedan yrsel, tinnitus, glömska och trötthet börjar smyga sig på så vet man att träningen varit effektiv.

För min del så gick jag till sjukgymnasten som tittade på mig och skakade på huvudet. ”Detta är inte kristallsjukan”, vilket jag hävdat. Nä, någonstans långt där inne visste jag faktiskt det. Jag beställde tid för samtal med barnpsykologen i barnhjärtteamet. När jag kom dit så frågade hon hur jag mådde. ”Jo, tack ganka bra faktiskt!” svarade jag och kände mig dum som överhuvudtaget beställt tid. Men när hon skrapade lite på ytan så förstod jag ganska snabbt att det var slut på tiden att vara stark. Dax att bryta ihop och tårarna forsade. Hon tyckte att jag skulle gå till läkaren och det gjorde jag. Jag satt i väntrummet och kände hur hjärtat bankade hårt och snabbt. Händerna var iskalla och jag kände mig så nervös. Vad skulle jag säga? Jag är ju frisk.. ingen feber, inget halsont, inte ens en liten lätt stukning. Det är ju bara huvudet och tankarna som spelar mig ett spratt just nu.. Läkaren var jättebra och vi hade ett långt samtal, han tog lite prover och lät mig förstå att om jag inte tar en timeout nu så kommer det bli så mycket värre nästa gång. Det lät ju logiskt och riktigt. Så jag lämnade in min sjukskrivning, men tänk om jag är sjukskriven i onödan..
Första dagen på sjukskrivningen vaknade jag upp med värsta förkylning, halsont och värk i hela kroppen. Skönt, då behövde jag inte fundera mer på saken. Nu var jag ju sjuk på riktigt…

Tänk på detta alla min vänner som också är bra på att bita ihop:
”Att bita ihop är inte att vara stark, det är att smita ifrån sina känslor.
Det kan vara nödvändigt för stunden, men våga släpp taget ibland!!!”

Kram från Cia