Tjejvasan

;image

Det är vår i luften, solen skiner, fåglarna kvittrar, vår katt har fångat en kråka… Med lätta steg går jag och hämtar Ida på skolan. Det bubblar av glädje och energi i kroppen och jag känner för att ta lite hoppla steg men hejdar mig. Det är inte bara vårkänslorna som fyller min kropp av bubbel utan även glädjen och tillfredställelsen över att ha klarat tjejvasan och därmed också tjejklassikern!! Jippie!!!
Hur var det då att åka tjejvasan utan att knappt ha stått på ett par skidor innan? Svar: Korkat!! Jag förstår nu alla råd, från dem som kan lite om ländåkning, om att vi borde åka upp till snön och ta några lektioner ett tag innan loppet. Jag i min enfald trodde att det räckte med att kolla in André Pops på tv´n och ta några pass i stakmaskinen på gymmet. Jag hade ju ändå tre mil på mig att lära mig åka skidor.

image&

Det blev tre långa och sakta mil. Första milen var det mycket uppför och jag saxade på ganska bra. I nerförslöporna så hade jag superbra glid. Men på planmark var jag totalt värdelös!! Jag kasade fram i något som skulle likna diagonalåkning.. Hökberg- och världens godaste blåbärssoppa!! Den glömmer jag aldrig. Jag fick ny energi och fortsatte på min väg mot Mora. Strax kom jag fram till benbrytarbacken… Folk låg till höger och vänster. Jag plogade mig ner för glatta livet och det tog på krafterna i låren. Den fanns flera funktionärer på plats i backen för att hjälpa alla som ramlade och de fick jobba hårt! I nästa backe så var det jag som föll.. Precis när jag kommit ner och förlorade därmed all fart inför uppförsbacken. Sen trillade jag i en uppförsbacke. Mina ben började bli trötta och slitna och jag bestämde mig för att gå i några av nerförsbackarna. Jag tänkte inte bryta benen innan vår kommande semester.
Eldris- och ny ljuv blåbärssoppa och bulle och energidryck och vatten.. Nu var det bara nio kilometer kvar och jag skulle klara det!! Jag hasade mig fram meter för meter, så himla trist. Fick inte alls till något som kunde likna teknik. Och inte kunde jag skylla på skidorna heller för de var nog riktigt bra vallade. De gick ju ganska bra uppför och i de nerförsbackar som jag vågade mig på så gled jag enkelt förbi flera stycken.
Inte ens grabbarna som ville bjuda på jägermaister längst spåret piggade upp. De fick behålla drycken för sig själva. Fast de såg då rakt inte ut att behöva mer av den varan…
Så var jag tillslut på upploppet.. Nu var det dax att ge järnet! Jag gjorde precis tvärtom. Eftersom jag ändå hade tokdålig tid så bestämde jag mig för att ta vara på de sista 200 meterna av tjejklassikern. Jag sänkte tempot, om det nu gick och skred in med ett stort leende på läpparna. Här skulle njutas!! Jag tog mig tid till att svara de som stod vid kanterna och hejade och jag hejade glatt på Mora Nisse som stod vid 100 meters skylten. Och så åkte jag tillsist in under målskylten ”I fäderns spår…” Tjejklassikern var avslutad.

A424_1_sid1 (1)

Nu började den jobbigaste delen av hela tjejvasan. Lämna skidorna i skidinlämningen, åka buss, hämta ombyteskläderna och gå till duscharna. Väl på plats så försvann all min ork.. Pia hittade mig sittandes på golvet, med ett äpple i handen, stirrandes rakt ut i tomma intet. Jag var för trött för att orka byta om och duscha. Vi satt där på golvet och bara bubblade av skatt. Vi hade klarat av det!!!
image<a

Hur firade vi? Med pizza och cola. Senare på kvällen blev det champagne och melodifestival. Vi grubblade ett tag på skylten som Pia hade sett i spåret "Alla sopor går till Mora". Vad menade de med den?? Sen somnade vi gott.
imageimage</

Vi har haft en rolig, mysig och annorlunda helg i Mora. Fem tjejer som delar på en liten etta. Kändes som vi var tillbaka i studentlivet.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våra luncher på Åhlens, väntan på hyrskidor, skidor som inte gick att få på.., snarkande rumkompisar och förvirrade piloter. Tack Nanna, Pia, Lisa och Therese för en härlig helg!

image

Och tack Nanna, Pia och Jennie för allt som vi varit med om under vår väg mot tjejklassikern. Fy sjutton vad bra vi är som klarat det!! Heja oss..
Skickar en liten hälsning till min syster som hade planer på att vara med. Men som fick hoppa av efter som det kom en liten Viktor i vägen. Han är en liten goding den där Viktor! Vi får göra om det om så där 10 år :-).

På hal is…

image

Jag var klarvaken i samma stund som klockan ringde. For upp och hoppade i mamelucker, underställ och skidsockarna. Åt frukost med en pirrig känsla i kroppen. Tänkte på allt jag lärt mig från André Pops skidskola på nätet. Kanade runt i köket på mina sockor, tränade diagonalåkning, stakning med frånskjut och saxning. Tittade mig belåtet i spegeln när jag fått på hela min utstyrsel. Äntligen skulle jag få prova åka längdskidor. Ida granskade mig och konstaterade ”Idag kan du släppa mig utanför skolan. Jag går gärna in själv…”

image

”Framför de konstgjorda skidspåren ligger ett litet gym med stora, fina panoramafönster. De som står där inne och tränar har en fantastisk vy över alla skidåkare. Just denna dag var spåren nästan tomma. Solen sken och det såg ganska isigt ut. Den som råkade kasta en blick ut över spåren skulle få en syn för gudarna.. Där nere i början av det som skulle föreställa spår stod en lite människa med nya skidkläder och inspekterar sina skidor. Länge och väl stod hon där och det såg nästan ut som att hon funderade på hur hon skulle få fast sin pjäxor i skidorna… Tillslut klickade de i och hon gav sig iväg på stapplande ben. Efter 10 meter fick hon ett felskär och drattade på rumpan. Snabbt som ögat reste hon sig upp. Ja, hon nästa flög upp och tittade förläget mot fönsterna på gymmet.
Rakt i ryggen och med stela ben fotsatte hon mot den pyttelilla backen. Den som alla med enkelhet springer uppför med några få steg. Här sker vurpa nummer två.. Men gud, hon har ju ingen fästavalla alls, tänker kanske någon inne i gymmet som råkat kasta en blick över spåren. Helt rätt tänkt! Den lilla människan hade letat frenetiskt i påsen med alla längdverktyg. Vax, blåvalla, slipblock och en massa annat, men ingen fästvalla. Hon tittar stressat mot spåren och insåg att det skulle bli några långa kilometer.. En man GÅR förbi henne. Han ler uppmuntrande mot henne och säger något i stil med att idag är det halt.
10 varv stretar hon runt den 500 meter långa banan. Sen slänger hon skidorna i sin lilla bil och kör där ifrån utan att kasta en blick bakåt mot de stora fönsterna..”

image

André Pops kan behålla alla sina tips om rätt tyngdpunkt och teknik för sig själv. Det enda som gäller är att kana fram med stela ben och tungan rätt i mun. Herregud, vilken träningsvärk jag har i dag. Och Carolina, jag saknade verkligen ditt sällskap och dina uppmuntrande tips!

Intersport levererar igen…

image

Så står jag då där åter med en Intersportkasse i handen och känner mig lite sportigare, mer vältränad, hälsosammare och snyggare. Får en känsla av att ha tagit ett steg närmre eliten…

Jag har svängt inom intersport (efter ett misslyckat försök på en outlet) för att få lite mer koll på kläder till tjejvasan. Har förstått att mina termobyxor och slalomjacka inte går att ha i längdspåret. I alla fall inte i 3 mil. Ok, tittar runt bland vinterlöpar- och längdåkningskläder och känner mig helt lost. Inser att jag faktiskt inte kan ett dugg om längdåkning. Jag haffar tag i en försäljare och vilken tur att jag väljer just honom. Han visar sig vara en riktig expert på Vasaloppet. Om jag inte hörde fel så berättade han att han varit i Mora på Vasaloppet sedan slutet av sjuttitalet. Att dömma av hans utseende så kan han bara varit barnet då, om han ens var född.. Herregud jag förstår att det är en riktig expert jag pratar med!!
Han berättar allt om kläder, hur vi skall hålla oss lagom varma och torra, skidor, valla, bästa hyrstället i Mora, träning och var vi kan finslipa vår teknik dagen innan loppet. Ja, just det ja… finslipa vår teknik… Ehhh, snarare lära oss åka skidor…?!
Men min skickliga Vasaloppsexpert tillåter mig inte att känna mig som en nolla på skidåkning. Nej, nej, entusiasmen lyser om honom och det smittar av.
Det är just det som jag älskar med Intersport, det brinnande intresset för sporten, kunden och alla konstiga tillbehör som vi nybörjare behöver för att ta oss i mål.
image

Jag går ut ur butiken och känner att det här med träning är ju superlätt för i min påse har jag ett par riktigt bra mamelucker och ett par nya längdskidåkningshandskar. Klart att jag kommer att klara tjejvasan!!

Intersport I´ll be back!!! Just love you 🙂

image

Rakt in i hjärtat

image

Ikväll sänds den andra delen av SVT´s dokumentärserie ”Rakt in i Hjärtat”. Jag kommer att sitta framför tv´n på helspänd och med en allt för snabb puls. Vetskapen om att samtidigt som de spelar in dokumentären så ligger Oskar i en sal bredvid och kämpar för överlevnad är jobbig. Så fort jag hör någon nämna något om att en operation drog ut på tiden, så andra saker fick ställas in, så undrar jag ifall det var Oskars operation de talar om. Eller om det går ett akutlarm på BIVA så kommer jag undra ifall det var då Oskar fick hjärtstopp. Jag har svårt att släppa och koppla av.
Vi ser flera barn och familjer som vi känner igen. På Ronald McDonald bodde vi bredvid den lilla isländska flickan som man fick följa i förra programmet. Och ikväll hoppas jag få se fantastiska lilla Elsa.
Det är så många känslor som kommer tillbaka när jag ser programmet. Att följa sitt barn till hjärtoperation är bland det värsta jag varit med om.

”Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill ställa till med värsta scen. Men vad hjälper det? Jag går tyst bredvid din säng med en stor klump i halsen, händerna darrar och jag kan inte prata. Jag ler samtidigt mot dig och försöker ge någon form av trygghet. Skräcken för att aldrig mer få se dina snälla, goda ögon är total. Jag intalar mig själv att vi har inget val. Eller? Får dåligt samvete över att jag inte ställer till med en scen. Jag skall ju kämpa för ditt liv, men det är ju just det vi alla gör nu, sköterskor, läkare hela team gör allt för att det skall bli bra. Du är lullig på mediciner, du ler lite, skrattar till. Vi är nu inne i slussen till op. Du ser glad ut och jag drar mig sakta undan. Micke får stå vi din sida tills du somnar. Jag klarar inte längre av att vara stark.. ”.
Som sagt det är många minnen som virvlar upp. Jag skall tittar på programmet och minnas. Sedan skall jag lägga det bakom mig och vara glad för att livet just nu är ganska bra!!

❤ ❤ ❤ ❤ ❤
Igår opererades en av mina närmsta vänners dotter. Jag gick av och an och hade svårt att få någonting vettigt gjort. Inte förrän idag när jag fått ett sms att allt gått bra kunde jag koppla av. Så nyttigt för mig att få tänka till hur det är för omgivningen. Hur det är att gå hemma och vänta på sms. Att inte vilja störa men ändå skicka iväg ett sms för att höra hur det går..
När man är i situationen att ens barn opereras är det lätt att tänka att det är vi mot världen. Men så är det ju inte alls…

Nytt år…

image

Jag började mitt inlägg om nyår redan dagen innan nyårsafton. Det handlade om vilken viktig högtid nyår är oavsätt om man väljer att fira eller inte. Det är tid för eftertanke och summering av året som gått. Lärdomar att ta med in i det nya året som är fullt av nya spännande utmaningar. Bla, bla, bla, ja, ni känner igen det från 1000-tals blogginlägg och facebookstatusar. Trött och irriterad efter att vakat av från nattjobb skrev jag om hela inlägget på nyårsafton. Nu handlade det om meningslösa nyårslöften som ändå ingen håller, om präktigheten på facebook, bloggar fyllda med glitter och glamour. Kort och gått så kräkte jag galla över alla, min egen som andras präktighet. Jag hoppades att den uppklädda kändisbebiesen skulle kräka ner sina föräldrars dyra kläder, att någon skulle snubbla med faten med de fantastiskt vackra nyårsdesserterna… Jag kände för att skrika högt för att få balans i allt fint och ordentligt…
Så pinsam är jag när jag vakar av efter nattjobb, pms släng dig i väggen!!

Jag lade inte upp något nytt inlägg.. Och efter att min tålmodige sambo förklarat att folk inte vill något illa med sina fina bilder, så blev kvällen riktigt bra. Vi var bortbjudna och blev uppassade med rikligt av champagne och suveränt god mat. Idag vaknade jag upp och allt känns precis som igår. Ingenting har ändrats förutom att vi nu skriver 2015 och det är januari.

Gott nytt 2015!!

God fortsättning!

image

Hoppas julen varit fin!

Nu är det knappt två månader kvar…. flyget är betalt och boendet bokat. Men än är det många saker kvar att fixa med. Transfer mellan Moraflygplats och Sälen, skidbokning, bussbeställning till den stora dagen, klädinköp och viktigast av allt, champagnen!!!
Visst kan de vara lite trixigt att få till all logestik eftersom det är både Vasaloppsveckan och ett visst stort mästerskap samtidigt. Det gäller ju att vi startar i rätt tävling. Tänk om vi råkar starta i femmilen stället… Nog för att vi tycker att vi är världsbäst eftersom vi ställt upp i cykel-, sim- och löptävlingar under sista året. Men någonstans får man inse sin begränsning.. Cykla, simma och springa lär man ju sig som barn, liksom.. Hur svårt är det då att ställa upp i en tävling?? Längdskidåkning däremot… lärde jag mig, i och för sig, också som barn. Jag hade ett par Elanskidor med remmar runt hälarna på mina iskalla pjäxor. Vi gick på tur hela familjen… runt åkrarna i Ränneslöv. Min pappa spårade och vi åkte efter. Ibland kunde vi höra ett litet tjut från vår mamma när nerförsbacken blev för brant. Då talar vi om slätten i södra Sverige 😉 . Vi åkte och åkte och åkte och efter tre kilometer var vi hemma i värmen igen och drack varmchoklad.

I februari är det tre mil som gäller, tillsammans med 10 000 andra damer. Och blåbärsoppa och riktig valla. Herregud, hur skall detta gå?? Min träning består av stakmaskin och gymträning. Har som enda mål att komma just i mål. Tänk att få skrida in under orden ”I fäders spår- för framtids segrar”.
Måtte jag inte hamna i femmilen…

God Jul

höst-vinter 13-14 063
Tänk att vara sju år och längta efter julafton så att det nästan känns omöjligt att få tiden att gå.. För att göra väntan än mer olidlig så lade vi fram alla julklappar redan igår. Oj, oj, oj julklappar räknas och inspekteras. Förutom Ida så är vår katt Ajax lika glad för julgranen och alla roliga band. Jag undrar hur paketen kommer att se ut om 3 dagar…
Jag jobbar imorgon kväll sedan är jag ledig till annandagen. Skönt att vara hemma med familjen under julen. Däremot blir det lite jobb på nyårsafton istället.

Ha en skön julhelg!!!

Snart är det jul…

image

Julen närmar sig med rasande fart. Lite för många julklappar är inköpta, regnet öser ner utanför fönstret, Ernst ångar på i TV-rutan med papperspyssel och matkok av alla de slag, vi värmer glögg som är så söt att jag ryser, kort sagt allt är precis som vanligt.
Nästan iallafall… Förra året skrev jag ett inlägg om att skänka en gåva till någon behövande borde vara årets julklapp. Och det är med värme som jag ser att det nästan slagit in. Överallt kan man skänka gåvor till krigsdrabbade och behövande barn och vuxna. Underbart!!!
I år skall jag och Ida lämna över en julklapp till en man som alltid sitter utanför konsum. Från tidig morgon till sen kväll måndag till lördag i ur och skur. Han säger inte så mycket och är aldrig påstridig. Jag är på konsum varje dag men ger aldrig något. Jo, någongång har vi köpt en risifrutti och några klementiner som vi gett. Anledningen är att jag aldrig har kontanter på mig. Men jag, liksom många andra, säger alltid hej. Nu skiner han upp och höjer handen när jag går förbi. Varje gång känner jag ett stygn av dåligt samvete och sorg. Jag har också hör alla historier om organiserade ligor och brottslighet och vet inte vad jag skall tro. Men jag vet iallafall att jag aldrig skulle vilja byta med honom. Jag har ett hem med värme och mat, jag har ett jobb att gå till och garderoben fylld av julklappar. Jag slipper alla förnedrade blickar och kommentarer, mobiltelefoner som filmar misären för att förlöjliga på youtube. Jag har möjlighet till val i mitt liv. Och jag väljer att tro på att även en lite gåva kan ge glädje. Naivt, kanske… men jag gör något som känns bra iallafall.

God Jul till er alla!

Bit ihop eller bryt ihop..

DSC_0182
Jag väljer nästan alltid att bita ihop. Inte för att jag är fröken duktig och skall klara allting, utan därför att det är så jobbigt att bryta ihop. Då måste man tänka och känna efter och det kan göra så ont.. Nä, jag kör på mottot tänk mindre, grubbla mindre så mår du bättre. Och för att tänka mindre så gäller det att hålla sig sysselsatt. Träning är bra och helande! Mindfulness är kanon när tankarna börjar krypa närmre. Tillslut så har jag kört mindfulness 10 gånger om dagen.. Det rensar huvudet från alla tankar..

När man jämt och ständigt biter ihop så får man träningsvärk i fel muskler. Käkpartiet är inget bra ställe att ha träningsvärk på. Det leder bara till huvudvärk. Jag har varit så flitig på att träna så jag har t.o.m tränat när jag sover. Vaknar med ömma käkar och nästintill migrän. Men när jag mjukat upp musklerna med frukost och stillat huvudvärken med panodil så är jag redo att bita ihop och ta tag i dagens sysslor. Det är inte bara käken som jag tränat utan även nacke och axlar. Dra upp axlarna till öronen och gå så hela dagarna. Perfekt träning, musklerna blir garanterat ömma! Efter att ha tränat så här under en längre tid så ger det resultat! Ryggen blir krum och hållningen snyggt ihopsjunken. När sedan yrsel, tinnitus, glömska och trötthet börjar smyga sig på så vet man att träningen varit effektiv.

För min del så gick jag till sjukgymnasten som tittade på mig och skakade på huvudet. ”Detta är inte kristallsjukan”, vilket jag hävdat. Nä, någonstans långt där inne visste jag faktiskt det. Jag beställde tid för samtal med barnpsykologen i barnhjärtteamet. När jag kom dit så frågade hon hur jag mådde. ”Jo, tack ganka bra faktiskt!” svarade jag och kände mig dum som överhuvudtaget beställt tid. Men när hon skrapade lite på ytan så förstod jag ganska snabbt att det var slut på tiden att vara stark. Dax att bryta ihop och tårarna forsade. Hon tyckte att jag skulle gå till läkaren och det gjorde jag. Jag satt i väntrummet och kände hur hjärtat bankade hårt och snabbt. Händerna var iskalla och jag kände mig så nervös. Vad skulle jag säga? Jag är ju frisk.. ingen feber, inget halsont, inte ens en liten lätt stukning. Det är ju bara huvudet och tankarna som spelar mig ett spratt just nu.. Läkaren var jättebra och vi hade ett långt samtal, han tog lite prover och lät mig förstå att om jag inte tar en timeout nu så kommer det bli så mycket värre nästa gång. Det lät ju logiskt och riktigt. Så jag lämnade in min sjukskrivning, men tänk om jag är sjukskriven i onödan..
Första dagen på sjukskrivningen vaknade jag upp med värsta förkylning, halsont och värk i hela kroppen. Skönt, då behövde jag inte fundera mer på saken. Nu var jag ju sjuk på riktigt…

Tänk på detta alla min vänner som också är bra på att bita ihop:
”Att bita ihop är inte att vara stark, det är att smita ifrån sina känslor.
Det kan vara nödvändigt för stunden, men våga släpp taget ibland!!!”

Kram från Cia

Chicagogänget goes to Falkenberg..

image

Chicagogänget uppkom islutet av 90-talet då 4 halländska barnskötare tillbringade mer eller mindre ett år i Chicago som au-pairer. Det blev ett år fullt av minnen. Massvis med brownies slank ner i våra allt mindre slanka kroppar. En och annan BudWeisser och Galiano hotshot kunde också slinka ner under någon av våra utekvällar.. Sedan dess har mycket hänt i våra liv. Nio barn har fötts och blivit stora, hus har köpts och sålts, utbildningar har slutförts och jobb har bytts. Men våra regelbundna träffar har bestått. För det mesta är vi hemma hos varandra men ibland hittar vi på något extravagant. Denna gången föll valet på Strandbaden i Falkenberg.
Vilket ställe!! Redan i lobbyn blev vi glatt överrakade av den vackra miljön, rummen var smakfullt inredda med fin utskit över havet. Men det hade vi inte tid att njuta av. Skynda, skynda, vi skall på spa.. ”Skynda, skynda” har blivit lite av ett signum för våra extravaganta träffar. På något konstigtvis så hamnar vi alltid i tidsbrist när vi borde ha all tid i världen.

På The Retreat Club mötte en värdinna upp oss med champange, eller åtminstonne mousserande vin. Avslappnade av bubblorna så var det daxs för vår upptäcktsfärd genom världens sparitualer. Olika bastubad blandat med isskrubb, nordafrikansk Rasull med lerinpackade kroppar, klassisk turskisk skrubbehanling på varma britsar så kallad Hamam, oljebehandling i tropiskbris och tillslut avkoppling i Eldrummet. Efter 2 1/2 timmar i The Retreat Club var vi oljiga, trötta och väldigt varma men mycket nöjda. Tills vi tittar på klockan… Dryga halvtimmen tills det var dax för middag. Skynda, skynda..
Lyxig trerättersmenu väntade på oss i restaurangen. Efter middagen blev det nostalgi från Chicagotiden iform av Galiano Hotshots. Och stämningen var på topp. Som extra bonus så spelade LaGaylia Frazier. En grym sångerska med en underbar utstrålning.
Strax efter midnatt så stupade vi i säng. Efter en god frukost checkade vi ut och begav oss hemåt som nya människor. De nya människorna kraschlandade i sina soffor när de kom hem till sina respektive familjer. Det tar på krafterna att åka på spa!

image