Godisuppehåll..

image

I fredagskväll så hämtade jag lilltjejen på skoldisco. Det var disco nummer två för henne. Inför förra discot hade hon funderingar på om hon skulle ta med en hatt eller en påse att samla allt godis i från det utlovade godisregnet. Vi kom överens om att det skulle räcka med den lilla väskan som hon ändå skulle ha med sig. Jag försökte förklara för henne att godisregn inte innbär att himlen öppnar sig och att det fullkomligt regnar ner massor av godis.

Jag minns själv besvikelsen från mitt första godisregn på Halmstad Travet. En kille stod och slängde ut kolor, den som var snabbast fick och de andra fick vara utan. Vad det detta som var godisregn? Jag fick i panik roffat till mig en kola. Var den god?? Nja, på den tiden gillade jag inte ens kolor.. Jag försökte på ett snällt sätt förklara detta för Ida, men hon lyssnade inte. Hennes tankar var bara på discot och allt godis som hon skulle få.. Det var en besviken liten tjej som jag hämtade från discot. Väskan var helt tom på godis.. Denna gången visste hon bättre och la sina pengar på godis från kiosken istället för på dricka. Godisregn kunde de andra ägna sig åt. ”Men dansar ni inte på discot?” ”Dansar?? Vi leker tagen!!”. Det var underbara tider det 😀 .

När vi gick hem fick Ida ont i magen av allt godiset som hon ätit. Jag berättade att killarna haft godisuppehåll i ett år när det var yngre och att de då fick 1000 kronor.. Det tyckte den lilla tjejen bredvid mig lät toppen. På söndag skulle hon minsann börja!! Micke bestämde sig för att också hoppa på tåget. Inget godis på ett helt år.. Jag funderade ett litet tag på om jag skulle slut men kom fram till att jag inte behöver fler utmaningar för tillfället. Min kropp behöver godis,,, min hjärna skriker efter det… framför allt när jag är trött efter för lite sömn..

För min del så innebär deras godisuppehåll att jag också kommer att äta mindre sötsaker. Kommer ju knappast sitta och kränga lördagsgodis själv i soffan. Eller??

Annonser

Stadium

image image

Stadium har sponsrat vår utmaning med träningströjor. Heja stadium!! Och ett litet tryck med hjärtebarnsfondens logga blev det minsann också. Så nu är vi laddade till tusen 😀

image

Om 42 dagar 12 timmar 26 minuter och 44 sekunder så bär det av rullandes (och kanske en del trampandes) 10 mil längs den fina Vättern. Det sägs att det är bra att ha minst 30 mil i benen på cykel innan loppet. Jag har kommit upp i 8 mil hittills. Plus en del mil på träningscykeln i källaren. Får kanske ge mig ut på en eller ett par cykelturer de närmsta veckorna..

Till mitt försvar så springer jag istället. Minst 2 gånger i veckan och ett strykepass på Linas kom i form (bortsett från förra veckans påsklov…). Än så länge är jag inte nervös för cyklingen. Det känns bara kul!

Ha en härlig och solig helg <3. Jag återkommer med min cykelträning..

 

Totalhaveri

image

Äntligen kändes det skönt att springa. Efter nästan ett års kämpande så började jag få utdelning. Kroppen kändes stark, tiderna blev bättre (om än inget att skryta med..). Jag började längta ut till slingan. Jag tyckte om att springa när jag var glad, sprang av mig när jag var stressad och för att bli på bra humör när jag var irriterad. Jag berättade för mina härliga kollegor att äntligen så har det hänt! Vi pratade om löpteknik och fotnedsättningar, hur man skall hålla sina armar osv.

Med gott självförtroende gav jag mig ut på min vanliga 6 km´s runda. Men något var annorlunda och fel.. Jag började fundera på hur jag sätter ner mina fötter, hur jag lutar mig, vad jag gör av mina händer. Allt kändes fel och klumpigt. Flytet var borta och jag kände mig som en Heffa Klump som dunsade fram. Tiderna var sämre och jag blev jättetrött. Efter 4 km fick jag nästan andnöd och var tvungen att GÅ.. Jag var så besviken på mig själv och min hjärna.

När jag kom hem så lusläste jag iform för att få inspiration. De rekommenderade starkt intervallöpning och en app som heter 30-20-10 run. Den innebär 5 minuters uppvärmningsjogging följt av 30 sekunder jogg, 20 sekunder snabb löpning och därefter 10 sekunder i spurtfart. Detta görs 3 gånger sedan är det 2 minuters vila. Hela serien upprepas 3 ggr sedan är det nerjogging i 5 minuter. Lätt som en plätt tänkte jag. Att spurta i 10 sekunder är ju ingenting inte heller 20 sekunders snabb löpning. Men så fel jag hade. Oj, oj, oj så jobbigt det var.

Efter dessa två urjobbiga löprundor så tog jag påskledigt från allt som är nyttigt.. Istället krängde jag massor av godis och slappade i trädgården. Ok, jag har jobbat lite och varit på fest och tapetserat. Men ur hälsosynvinkel så har den sista veckan varit ett totalhaveri…

image

Idag var påskgodiset slut, solen har gått i moln och jag laddar för nattjobb. Slut på onyttigheter. Jag snörade på mig joggingskorna och gav mig ut på en 5-6 km´s runda. Det var tungt och det känns som att jag backat flera månader i träningsformen. Men skam den som ger sig!!

Ett bra avslut på en jobbig period..

image

När Oskar opererades i oktober blev situationen kaotisk. Ett stort kärl brast innan hjärt-lungmaskinen hunnit kopplas in. Följande timmar gjorde hjärtkirurgerna och narkos ett intensivt arbete för att rädda hans liv. Dagarna som följde var intensivvården på topp. Många saker tillstötte men efter några veckor var det dax för avdelningen och strax därefter hemgång. Som en ”rest” efter operationen och de tuffa dagarna när Oskar var djupt sövd blev en högerfot som inte ville lyda. Senorna till tårna blev tightare och tightare, smärtan tilltog trots nedsatt känsel. Ortopederna kom fram till att det med största sannolikhet rörde sig om en lindringare kompartmentskada som behövde opereras. De skulle vara ett enklare ingrepp på ungefär 1 timme, följt av 5 veckor med gips. Men pga hjärtproblemet skulle operationen ske i Lund och efteråt fick Oskar plats på avd. 67 (”vår” hjärtavd.) 🙂 .

Oskar var lite orolig, mest för att det skulle göra ont efteråt. Jag var inte alls nervös. Iallafall inte till en början men när dagen för operation närmade sig så kom obehagskänslan smygande. Under 2013 var det så mycket som gick fel, tänk om det skulle fortsätta så…

Sövningen gick bra och nu började väntan. När en timme gått så var jag inte så tuff längre. Tankarna på förra operationen virvlade runt i huvudet. Men så efter 70 minuter så knackade det lätt på dörren och ortopeden kom in med en nöjd min. ”Nu är operationen klar och allt har gått bra!” , glädjen bubblade upp i mig. Efter honom kom narkosläkaren och sa samma sak och efter 1 1/2 timme fick jag träffa Oskar igen på UVA. På UVA gick allt som en dans och framåt kvällen fick vi komma till avdelningen. Att det kan vara så enkelt med en operation, ingen smärta, inget illamående men en enorm trötthet..

image

På fina, trygga avdelning 67 träffade vi några av de personer som fanns vid vår sida  under de värsta timmarna i våra liv. Det var så härligt att träffa dem igen!!

Vi träffade även på två små underbara flickor som precis som Oskar kämpade för sina liv i Oktober. Nu lågt den ena flickan inne efter en hjärtoperation, hennes hjärtfel är nu korrigerat och hjärtat fungerar som de skall. Hon skall få åka hem idag. Jag är så glad för deras skull och det var så kul att se dem igen! Den andra lilla flickan kom glatt gående i korridoren utan en enda apparat kopplad till sig men med ett nytt hjärta i kroppen..

Trots att det kändes som att vrida tillbaka tiden ett halv år när jag träffar precis samma personer nu som då, så är det fantastiskt att se hur bra barnen mår nu. Tänk vilken fantastisk sjukvård! Det är med sorg jag läser att facket har anmält avdelningen för stora brister när det gäller personalens arbetsmiljö. Sorgligt att Region Skåne behandlar den viktiga personalen på detta sätt..

image

Nu är vi hemma igen, trötta och lättade. Det känns som att vi fått ett bra avslut på en jobbig tid. ❤

 

Teamträff på cykel

image

 

Idag var det dax för vår sedan tidigare planerade teamträff på cykel. Min uppladdning inför träffen var allt annat än smart. Igårkväll så hade vi gäster och det var så mysigt och vinet var allt för lättdrucket. Vilken resulterade i att morgonen ägnades åt att förbanna mig själv. Hur korkad får man va?? Jag kunde ju knappt ringa och säga att jag inte kommer för att jag drack allt för mycket vin kvällen innan. Precis innan jag skulle möta upp de andra så fick jag i mig en färdigköpt ostfralla från Shell. Det gjorde susen, smaken av gammalt vin var som bortblåst!

Klockan 10 gav vi oss iväg. Annika, min kära syster var tyvärr sjuk (på riktigt!) så hon var inte med. Men vi andra tog en tur på närmre 4 mil. Vi cyklade till Båstad och tog en fika på KnutJöns. När vi skulle betala så visade det sig att kaffet var gratis för cyklister, vi hade hamnat på ett riktigt cykelhak 😄🚲.

Vi är en härlig mix i vårt gäng. Allt från en nästan ”riktig” cyklist till några nöjestrampare. Våra mål med tjejvättern skiljer sig åt. Några har som mål att klara det på 5 timmar andra på 7. Behöver jag säga att jag tillhör den sista kategorin? Men jag tycker att det är det som är charmen med tjejklassikern. Alla platsar! Trots att dagen började så där så blev det en härlig cykeltur. Vi såg hus och vägar som vi aldrig sett tidigare och 10 mil på cykel känns inte omöjligt. Iallafall inte med dagens tempo.

Ha en härlig vecka! Själv laddar jag och Oskar för en tur till Lund. På onsdag skall han operera sin fot. Kram på er!