Chicagogänget goes to Falkenberg..

image

Chicagogänget uppkom islutet av 90-talet då 4 halländska barnskötare tillbringade mer eller mindre ett år i Chicago som au-pairer. Det blev ett år fullt av minnen. Massvis med brownies slank ner i våra allt mindre slanka kroppar. En och annan BudWeisser och Galiano hotshot kunde också slinka ner under någon av våra utekvällar.. Sedan dess har mycket hänt i våra liv. Nio barn har fötts och blivit stora, hus har köpts och sålts, utbildningar har slutförts och jobb har bytts. Men våra regelbundna träffar har bestått. För det mesta är vi hemma hos varandra men ibland hittar vi på något extravagant. Denna gången föll valet på Strandbaden i Falkenberg.
Vilket ställe!! Redan i lobbyn blev vi glatt överrakade av den vackra miljön, rummen var smakfullt inredda med fin utskit över havet. Men det hade vi inte tid att njuta av. Skynda, skynda, vi skall på spa.. ”Skynda, skynda” har blivit lite av ett signum för våra extravaganta träffar. På något konstigtvis så hamnar vi alltid i tidsbrist när vi borde ha all tid i världen.

På The Retreat Club mötte en värdinna upp oss med champange, eller åtminstonne mousserande vin. Avslappnade av bubblorna så var det daxs för vår upptäcktsfärd genom världens sparitualer. Olika bastubad blandat med isskrubb, nordafrikansk Rasull med lerinpackade kroppar, klassisk turskisk skrubbehanling på varma britsar så kallad Hamam, oljebehandling i tropiskbris och tillslut avkoppling i Eldrummet. Efter 2 1/2 timmar i The Retreat Club var vi oljiga, trötta och väldigt varma men mycket nöjda. Tills vi tittar på klockan… Dryga halvtimmen tills det var dax för middag. Skynda, skynda..
Lyxig trerättersmenu väntade på oss i restaurangen. Efter middagen blev det nostalgi från Chicagotiden iform av Galiano Hotshots. Och stämningen var på topp. Som extra bonus så spelade LaGaylia Frazier. En grym sångerska med en underbar utstrålning.
Strax efter midnatt så stupade vi i säng. Efter en god frukost checkade vi ut och begav oss hemåt som nya människor. De nya människorna kraschlandade i sina soffor när de kom hem till sina respektive familjer. Det tar på krafterna att åka på spa!

image

Hundfjället

image

Jag har tillsammans med Micke och Ida tillbringat några härliga dagar på Hundfjället i Sälen. Det var första gången som jag var där och blev glatt överraskad av den lilla skidbyn. Det fina vädret bidrog säkert lite till min positiva inställning. Det var soligt och varmt men ändå massor av snö i både byn och backarna.

image

Ida älskade trollskogen, men jag undrar ifall hon la märke till några av alla de 400 troll som finns där. Istället så la hon märke till varenda liten krånglig skogsstig och alla gupp som fanns att tillgå. Tänk att vara 6 år och totalt orädd!! Jag är ju varken 6 år eller totalt orädd men kunde ju inte bara låta henne försvinna själv rakt in i skogen. Det var bara att ta ett djupt andetag och åka efter. Stel som en pinne och skräckslagen eftersom det knappt går att bromsa på de smala stigarna. Som bäddat för att stå på huvudet. Och det gjorde jag flera gånger. Och jag åkte in i otaliga trädgrenar. Tur jag hade både hjälm och goggles.

Men efter en öl och gulasch till lunch så var kroppen med följsam. Jag insåg att mitt hinder var att jag var rädd. När jag vågade lite mer så blev jag inte lika stel och helt plötsligt var det hur kul som helst att åka på gupp i skogen. Tänk att min 6-åriga tjej utvecklar min skidåkning och inte tvärt om..

image

Sista dagen tänkte vi tillbringat i Tandådalen. Det går en transportlift mellan byarna och de ingår i samma liftkort. Tyvärr så var det fina vädret som bortblåst!! Det snöade, blåste och var kallt, så vi stannade på Hundfjället även denna dag. Undvek man toppen och tog många pauser så gick det bra att åka ändå. Det var mycket nysnö och backarna var roliga att åka i. Men vilken skillnad det är mot fint väder..

Vi bodde på Joängets fjällgård i en stuga för 8 personer, så vi hade gott om plats 🙂 . Stugan var jättefin men 8 pers. hade blivit trångt. Stugan låg 300 meter ifrån backen och det kan ju tyckas som ingenting. Men med en 6-åring i pjäxor konkandes på skidor och stavar så kan 300 meter kännas väldigt långt. Så långt att vi drog oss för att åka hem till stugan för att äta lunch eller ta en paus. Jag åker gärna tillbaka men då bokar vi nog en stuga närmre pisten. Ski in/out är värt vartenda öre!

Nu är skidkläderna undanlagda för i år och vi längta efter sol och värme!

Hundfjället 2014 110

Jag står inte ut..

lagan 007

Detta regnande, blåsande och gråtrista vädret gör mig galen. Dygnets ljusa timmar är så få att man knappt hinner se dem.

Idag är jag ledig och tro det eller ej men ett kort tag så kunde jag ana solen bakom molnen. Dis kallas det, kraven är inte höga när man blir glad för dis.. Jag vände mig mot molnet där solen kunde anas bakom och spärrade upp ögonen ordentligt så att hjärnan skulle komma absorbera så mycket solljus som möjligt. Kavlade även upp tröjärmarna så att solljuset kunde träffa även dem. Allt i strävan efter lite energi. Det tog inte så lång tid för efter några minuter var molnen åter för tjocka.

iphone nov 2012-feb 2013 214

Jag klara inte av mer mörker. Ingen skidresa är inplanerad i år och det känns lite trist. Jag älskar skidsemestrar. När jag ser bilar med skidboxar på taket så fantiserar jag om vart de är på väg. Lördagmorgon kl. 6.00, en Volvo med takbox på väg norrut på E6:an (själv är jag på väg till jobbet). De är säkert på väg till Sälen, för skulle de till Vemdalen så hade de åkt tidigare.. Om de nu inte kört ända från Trelleborg vill säga… Om takbox-bilarna kör söder ut på E6:an så är de troligen på väg till Alperna.. Bad Gastein..? St. Anton..?? Undrar ifall de skall övernatta på vägen??  Så håller jag på att fantisera och drömma. Jag vet inte vad det är med skidsemestrar som jag tycker så mycket om.

Med tanke på alla kläder, allt konkande, pjäxor som gör ont och väder som inte alltid är toppen så kan man ju undra. Tillråga på allt så brukar jag veckorna för en skidresa drömma mardrömmar om att barnen skall trilla ut sittliften, eller åka in i ett träd, att liftvajrar skall gå av eller att vi skall krocka på vägen upp. Ändå älskar jag dessa veckor. Att vara ute en hel dag i snön, komma in på kvällarna rosiga om kinderna och somna på soffan klockan nio.. Kanske nästa år..

image

(Bild från fritidsresors hemsida)

Nu klarar jag inte av att inte ha en semester inplanerad längre.. Sagt och gjort, jag började leta efter en solsemester. Efter mycket letande så hittade jag tillslut två alternativ. Eftersom vi är fem i familjen så är utbudet bra mycket mer begränsat än om vi bara var fyra. Men ingen var beredd att avstå från att åka med.

Första stället var ett fint hotell på Kos. Stora poolområden och strandnära. Fina bilder på mat och badande barn. Det andra stället var lite mindre och låg på Samos. Bilderna var idylliska. Jag fick fria händer från familjen och plötsligt var jag fylld av beslutsångest. Vilket hotell skulle jag välja..?? Jag googlade hotellen och läste tidigare gästers omdömen på Tripadvisor. Det fina lyxiga hotellet på Kos visade sig vara fullt av skrikande barn, oförskämda ryssar och stöddiga tyskar, stimmiga restauranger och aldrig några solstolar lediga. Min entusiasm lade sig något..

Så googlade jag hotellet på Samos och omdömena var något bättre. Men många klagade på att all inclusive inte höll måttet och att det inte fanns tillräckligt med solstolar. Plus att stället var överbelamrat med italienare. Så nu stod valet mellan ryssar och tyskar eller italienare.. Var finns hotellen belamrade med svenskar?? För visst åker vi utomlands för att träffa svenska? Ve och fasa tänk om vi träffar på en massa greker i Grekland!!

image

Valet föll på Samos med eller utan alla italienare. Det såg lugnt och idylliskt ut. Stora och röriga restauranter lockar föga.. Nu ser vi framemot att träffa Rod Stewart på stranden. Nåja, det är länge tills dess. Ikväll får vi väl försöka locka fram lyckoendorfinerna med lite god pulled pork och ett glas rött vin :-).

Milano, del 3

image

Syftet med Milanoresan var att gå på en Serie A-match. Det blev en match mellan Milan -Lazio på San Siro, eller Stadio Giuseppe Meazza som arenan egentligen heter.

Vi hade noga kollat upp hur vi skulle ta oss dit och begav oss iväg tidigt. Tunnelbanans röda linje.. Nemas problemas.. Det var bara att följa strömmen! Från hållplatsen var det ungefär 1,5 km att gå. Vi följde en mur täckt med grafittimålningar. Och minsann, fanns det en målning av Zlatan. Tyvärr blev det fotot allt för suddigt.
image

Så var vi framme vid arenan. Herregud så stor den var!! Hela 80000 personer går in. Så många var det långt ifrån när vi var där.
image

Vi satt ganska långt upp men såg jättebra. Dock inga repriser.. Anton jublade när laguppställningen lästes upp. Många av storspelarna skulle spela. Jag kände igen tre namn.. Kaka’, Balotelli och Klose. Anton pekade ut dem och med hjälp av färgen på deras skor så kunde jag hålla koll på dem.

image

Det ösregnade hela matchen. Vi satt under tak men de stackars spelarna fick glatta runt på planen. Stackare och stackare förresten, med deras lön hade jag också kunnat halka runt i regnet i 90 minuter.
Kaka’, han med de blå skorna, fick till ett riktigt snyggt mål, men så mycket mer spännande hände inte. När slutsignalen ljöd stod det 1-1, inte ett helt rättvist resultat kanske. Milan var faktiskt det bättre laget.. Tiden gick fort och det var en upplevelse att ha varit där och känna stämningen när Milansupportrarna klämde i med sina kampsånger.

image

Dagen efter matchen tog vi åter tunnelbanan till San Siro. Vi gick en guidad visning runt arenan och fick se bl.a. Milans och Inters omklädningsrum, VIP-rummen och tv-hörnan.
Båda omklädningsrummen var lika stora men såg helt olika ut..

Milans omklädningsrum:
image

Inters omklädningsrum:
image

Sedan tog vi en tur på museet och tittade på championsleague-bucklor, tröjor av kända spelare och lite annat smått och gott. Anton var väldigt nöjd och även jag tyckte det var roligt.

image

Så var det dax att säga hejdå till denna fantastiska stad, den underbara glassen, espresson, pastan, alla vesporna och de välklädda italienarna. Arrivederci.. På återseende!

Milano, del 2

image

Under våra dagar i Milano har vi gått hur mycket som helst. När Anton går så är det i riktigt snabbt tempo. Jag har småsprungit 2 meter bakom. För mig har det nästan varit en träningsresa ;-).

image

När vi skulle gå uppför alla trapporna i katedralen Duomo så såg Anton det som ett ypperligt tillfälle för träning, tjoff så var han försvunnen. Jag hade inte en chans att hinna med. Väl uppe så skakade benen och jag fick sätta mig och hämta andan. Men det var väl värt mödan för oj, vilket imponerande bygge!! Fantastiska spiror, statyer och utsmyckningar i mängder. Långt bort i horisonten kunde vi se konturerna av Alperna.
image
Katedralen tog över 400 år att bygga och det kan man förstå. Vart man än tittar så är det vackra utsmyckade fönster eller statyer. Absolut värt ett besök!

När vi kom ner till torget igen tog vi en fika på ett anrikt café. För 300kr fick vi en ljuvlig nypressad apelsinjuice, en utsökt espresso (typ 2 msk), den bästa varma chokladen som Anton druckit, en fruktsallad och en kaka. Man får vad man betalar för.. Men såå gott!

image

När vi ändå var på gång så gick vi in på Galleria Vittorio Emanuelle II. Galleriornas Rolls Roys!! Så vackert, men butikerna föll utanför vår budget..
I mitten av gallerian så finns det i golvet en utsmyckning av en tjur. Sätter man hälen på dennes testiklar och snurrar ett varv så sägs det bringa tur.
Den chansen kan man ju inte missa!!
image

Hörs snart igen!!

Att våga släppa taget..

simskola 011

Vi har sedan länge en Milanoresa inbokad nästa vecka. I nu länget finns det inte en chans att Oskar kan åka med. Efter många funderingar hit och dit om hur vi skall göra; skall vi stanna hemma allihop (Anton vill gärna åka..), skall jag åka själv med Anton och Ida (den planen förkastades ganska fort..), skall vi fråga mormor och morfar eller någon annan ifall de vill följa med??
Men till sist så har vi kommit fram till att jag och Anton skall åka själva. Micke och Oskar kommer att boka in en Englandsresa till våren istället.
Och vi får hitta på något kul att muta Ida med.. Hon tyckte ändå att Milano lät tråkigt. Fotboll, kyrkor och en massa promenader.. ”Men mamma, finns det inga roliga affären där?” ”Nä Ida, i Milano finns det inga roliga affärer alls..” svarar jag med fingrarna i kors och hoppas på att bli förlåten för min lögn. Att ljuga för små barn känns inte fint, men nöden har ingen lag.

För mig är resan en stor utmaning. Inte resan i sig. Jag älskar att resa och det skall bli underbart att få egentid med Anton!! Utan problemet är att våga släppa kontrollen över Oskars välbefinnande..
Jag kommer inte vara hemma och se varje liten tillstymmelse till förbättring eller försämring, jag kommer inte kunna tjata på honom stup i kvarten; ”Hur mår du nu Oskar?”, ”Har du ont?”, ”Har du jobbigt att andas?”.. Jag kommer inte kunna lyssna på hur han andas eller kolla hur pulsen känns och hur alla operationssnitt ser ut. Jag kommer inte ens att vara med på hans första återbesök på hemsjukhuset.

Jag inser nu att Oskar också kommer att få semester- från mig <3. Mamma och sjuksköterska inte alltid en bra kombo..
Micke är en fantastisk pappa. Han vet precis lika bra som jag vad som hände nere i Lund. Och jag litar på att både han och Oskar klarar sig i fem dagar utan mig.
Jag tror till och med att det kommer bli utvecklande dagar för oss alla!

Nu är det bara att slipa på sin italienska… Buon giorno, grazie, arrivedeci,, Non capisco!!

Stockholm

stockholm mm 017
Vi har tillbringat några härliga dygn i Stockholm. Den tuffaste träningen under dessa dagar har varit att köa med killarna på Hollister och trängas med massa människor på spårvagnen till Djurgården. Som ni förstår så har jag inte tagit ut mig nämnvärt.. Dock steg pulsen markant, särskilt på Micke, när den nyinköpta GPS´n slutade att fungera lagom tills att vi körde in i Stockholms innerstad.. Som tur var så fungerade den lite då och då, så vi fick en fingervisning om att vi var på rätt väg.
Vi bodde på Hotell Adlon som ligger mitt i stan, stax intill PUB. Perfekt läge. Hotellet var bra, rummen fina. Men frukosten var en besvikelse.. Tråkigt, eftersom hotellfrukost är något som man ser fram emot när man väl bor på hotell..
Vi bestämde oss för att vara riktiga turister under denna Stockholmsvisit. Köpte Stockholmskortet, gick på Vasa-museet, åkte Djurgården-runt med båt, var på Gröna Lund, besökte HardRock-café och T.G.I friday´s. Barnen tyckte att allt detta var helt ok, men det bästa med hela lillsemestern var shoppingen!! Killarna shoppade loss på Hollister och Ida på Zara. Jag hittade en rolig liten affär precis vid hotellet, Americana Classic Vintage. Där fanns det många fina skyltar och gamla basebollar, slagträn och handskar. Jag handlade inte men njöt av att gå runt och titta.
Och jag fick använt upp min NK-poäng. Det visade sig att jag kunde handla för 1700 kr!! Jag blev överlycklig, men insåg ganska snabbt att man inte får så mycket för det på NK.. Tillslut hittade jag två fina tavlor på NewPort. De passade fint in i vårt vardagsrum. Nu kan jag med gott samvete avsluta mitt NK-medlemskap. So long!