Mitt hittills viktigaste inlägg..

hearts

Så har då samtalet kommit.
Samtalet som vi visste skulle komma men inte sett fram emot.
Samtalet som får världen att gunga under fötterna.
Som får oss att känna rädsla och skräck. Men framförallt hoppfullhet och tillförsikt.
Samtalet om en bättre framtid.

Bakom orden som vi får höra står all den bästa expertis som går att få och det är en trygghet. Men det är också detta samtal som får mig att inse vikten av forskning för hjärtsjuka barn.

Nu känns tiden mogen för mig att göra det lilla jag kan göra. Jag har startat ”Min egen insamling”, där varje krona går till hjärtebarnsfondens 90-konto.

Min insamling heter Oskar och samtalet handlade om just honom…

Följ länken nedan för att komma till insamlingen, hjälp gärna till att sprida ❤

Hjärtebarnsfondens egna insamlingar.

Godnatt, eller??

imagesCA92VOZW

Igårkväll somnade jag redan vid tio av ren utmattning. Att gå upp klockan fem på morgonen sätter sina spår. Två timmar senare vaknar jag med obehag. På näthinnan dröjer sig rester av en dröm kvar. En tom gungstol i barnstorlek står och gungar av sig själv i ett dragit, gammalt rum. En timme senare är det dax igen. Denna gång kan jag inte somna om.. Jäkla gungstol!!

Det kliar i benen. När jag tänker efter så kliar det faktiskt i hela kroppen. Tänk om vi fått loppor… Jag tänder lampan och börjar genast leta igenom sängkläderna. Micke grymtar till och vänder sig om. Det verkar lugnt på loppfronten och jag hittar inget annat misstänkt heller. Himla skönt! Släcker lampan igen, men det är omöjligt att somna. Eftersom jag har en ledig dag framför mig så blir jag inte så stressad över att ligga vaken. (Om jag skulle upp klockan fem så hade jag nog haft ett smärre sammanbrott nu..) Men det är irriterande nog att ligga där och bara vända och vrida sig.

Jag är ganska van vid sömnlösa nätter och har kommit fram till att Podcaster fungerar fantastiskt bra. Det är förinspelade radioprogram som man kan lyssna på i sin smartphone. Att lyssna på när Hannah & Amanda tjattra om allt mellan himmel och jord får mig oftast att somna gott. Sommarpratarna är också ett bra alternativ.
Men vad händer? Jo, lagom tills att jag åter släckt lampan och börjat lyssna på när Amanda berättar något livsviktigt för Hannah så kommer jag åt en inställning. Plötsligt börjar de prata jättefort, som Kalle Anka ungefär, det går knappt att höra vad de säger och det är superstressande att höra.
Efter lite fumlande på telefonen så får jag dem att prata lugnare. Men nu pratar de så lugnt att det går i slow motion, värre än Kristina Lugn… Heeeej ooooch väääälkoooooomnaaaa. Nä, det här går absolut inte att lyssna på! Meeeen Aaaaamaaaandaaa…

Trycker på SverigesRadio istället och lyssnar på något nyhetsprogram om Syrien. Plötsligt blir jag upprörd och gråtfärdig över allt elände som finns i världen. Man borde faktiskt åka som biståndsarbetare, men kanske inte just nu… Tror inte att det funkar att kombinera så bra med familjeliv. Och jag borde nog försöka sova lite nu.
Tillslut får jag på ”det filosofiska rummet” och somnar till något svammel om livet och universum.

Zurr, zurr, zurr, vad händer?? Va, är klockan redan sju?? Jag vill ha sovmorgon! Undrar ifall skolan går med på att Ida börjar klockan tio på morgnarna istället? Åh, jag längtar redan tills det är kväll och jag kan gå och lägga mig igen..

Min veteran..

LFK-dagen 020

Jag är sambo med en veteran. Är det konstigt att man får åldersnoja??
Bara ordet veteran får mig att tänka på farfarsbilar på Liseberg, eller gamla antika bilar som körs av välklädda äldre herrar med hatt och käpp. Nu känns Micke varken som en farfarsbil eller äldre herre med hatt. Möjligtvis på morgnarna när han skall komma upp ur sängen..
Nä, Micke har blivit veteran i fotbollssammanhang. Igår spelade han en veteranmatch mellan 60-talister och 70-talister. De flesta som var med var gamla lovande LFK`are med sina glans dagar på 80- och 90-talet. Nån och annan var även aktiv på det nya seklet! Igår var det dax för dem att åter snöra på sig fotbollsskorna och mötas för en inbördes match.
Det var kul att se alla gamla spelare äntra planen, men det var också med en viss bävan. Hjärtstartaren var på plats, lika så tejp och kylspray. Jag hörde också något om att naprapaten lämnat lite luckor öppna i kalendern på måndag.. Hur gick det då? Jo, inga större skador verkar ha inträffat. Och visst kunde de fortfarande spela fotboll. Men tempot var kanske inte var det en gång varit. Ida tyckte det gick i slow motion ;-). En sak som definitivt fanns kvar hos spelarna var glädjen och det brinnande intresset för fotboll.
Dagen avslutades med en rolig fotbollsfest med en massa trevliga och glada människor!!

Idag var vi lite trötta. Gissa om jag blev glad när min söta syster kom med pastasallad och chokladkaka 🙂

LFK-dagen 023
Tack Annika!

I den bästa av världar..

latte
Innan min underbara sambo åker till jobbet väcker han mig med en puss och morgontidningen. Han säger att jag är det bästa som hänt honom och att han kommer att sakna mig så när han är på jobbet.
Efter att ha läst tidningen går jag ner och gör i ordning en näringsriktig frukost. Jag väcker Ida med en puss. Hon ler lyckligt och går upp och klär på sig just de kläderna som jag lade fram igårkväll. Jag får borsta hennes hår, utan minsta protest och gör fina invecklade flätor.
Medan hon äter sin näringsriktiga frukost med god aptit och jag tar en skummande härlig kaffelatte så vaknar killarna upp till en ny härlig skoldag. De är pigga och utvilade och pratar i mun på varandra om allt nytt som de skall lära sig idag. Inte en sur min så långt ögat når..

Jag lämnar Ida på skolan och har egentid på gymmet. Det går så lätt, så jag tar lite extra vikter på hantlarna. Tittar mig i speglarna och ser så snygg och vältränad ut. Jag känner mig pigg efter gympasset så jag kör ut till slingan och springer en mil i bara farten. Fåglarna kvittrar och solen gnistrar i Lagan. Ett och annat rådjur tittar fram mellan träden. Väl hemma igen blir det en dusch och jag slänger ihop en härlig sallad.

På eftermiddagen när killarna kommer hem ifrån skolan så frågar de ifall de kan hjälpa till med något här hemma. Men eftersom alla hjälptes åt att städa huset igår och eftersom alla är så noga med att plocka undan efter sig när de tagit fram något, så är det svårt att hitta på några uppgifter till dem. De får lägga in sin rena, välstrukna tvätt i sina välsorterade gardrober.

Oj, nu kommer Micke hem med blommor och han har varit och handlat god kvällsmat. Han säger att han och Anton struntar i fotbollen ikväll. Det är ju ändå familjen som är viktigast. TV´n slås på första klockan åtta (på kvällen allså). Jag myser i soffan och ser en hel film utan att somna i första pausen.
Jag blickar ut över det avtorkade köksbordet med de fina blommorna på och ser den skinande rena diskbänken utan ens ett glas på. Tittar ömt och kärleksfullt på min familj och känner mig så pigg och utvilad.

OBS!! DETTA ÄR EN ANNONS, VERKLIGHETEN SER HELT ANNAN UT…

Min födelsedag

19 augusti 014

Jag har haft en enligt mig alldeles perfekt födelsedag.
Dagen började med en ”skönsjungande” sambo och frukost på sängen. Så skulle jag kunna börja varje dag <3.

Efter frukost var det dags för skolstart. Det var en liten tjej med fjärilar i magen som jag följde till skolan. Men hon fick sällskap av 25 andra blyga och tysta nya skolbarn. De var dock inte lika tysta när jag hämtade henne när skoldagen var slut :-).

Jag har grym träningsvärk efter gårdagens gympass. Mage och armar är så ömma. Jag kan knappt skratta..
Men jag trotsade värken och gav mig iväg på en 6 km tur på slingan. Det gick hur bra som helst men efteråt blev träningsvärken ännu mer påtaglig!
I eftermiddag hade jag en mysig fikastund med mina fina föräldrar. Mamma hade med sig både kladdkaka och rulltårta. Mums!

Dagen avslutades med kantarelltoast och soffhäng. Idag njuter jag bara av att fylla år. Men imorgon återkommer jag med hur det är att bli 41..

Inför skolstarten..

skolstart 024
Nu håller jag på att planera inför barnens skolstart. Imorgon börjar allvaret igen..
Ida skall börja skolan, eller förskoleklass för att vara exakt. Skolväskan är packad och kläderna framhängda. Det känns stort och spännande. Konstigt nog så somnade hon i tid ikväll. Värre blir det nog med killarna, som helt vänt på dygnet i sommar. Jag tror att vi alla kommer att må bra av lite rutiner igen!

Igår hade jag ju planerat mitt första besök på gymmet, men vaknade upp med värsta migränen. Det händer inte så ofta, men när det väl händer så är jag inte särskilt alert kan jag säga.. Men idag var jag där och körde igenom mitt program. Det kändes riktigt bra och mycket!! När jag gjorde vissa övningar, framför allt magövningarna, så skakade hela kroppen. Jag gissar på att jag lär ha duktigt med träningvärk imorgon!!

Höst = nystart

iphone 2012-13 021
Idag är det min sista riktiga semesterdag. Vart tog veckorna vägen??
Häromdagen fick jag nästan lite panik. Det kändes som att allt det roliga tog slut och att livet var över (tja, så drastiskt kändes det..). Jag började febrilt leta resor på nätet. Men på något konstigt sätt så förändrades tankarna och plötsligt kändes hösten som en nystart. Uppfriskande och spännande. Livet är kanske trots allt inte slut..

Även om sommaren inte är över än på ett tag, så började min nystart idag. Jag återvände till slingan och sprang mina första kilometrar på länge. Förvånande nog så kände jag att jag saknat slingan. Lukten av barr, lugnet och den fina naturen. Den fick mig att bli lugn, kanske för att jag mindes barndomens tipspromenader. Vilka vi avskydde att tvingas med på… Men framförallt så minns jag min trygga morfar. Han sprang jämt. Ett år blev han ”Årets korpare”, eftersom han alltid syntes till på slingan och vi barn var mäkta imponerade :-). Ha, ha, det var den största idrottsprestationen i min familj. Ibland fick vi följa med honom till slingan, vilket var betydligt roligare än tipspromenad.

Förutom att jag har börjat springa igen så har jag fått mitt träningprogram på Take Care. Två gånger i veckan är det tänkt att jag skall träna på gymmet och två gånger i veckan på slingan.. Imorgon skall jag till gymmet och träna ”på riktigt” för första gången, YES!!

Nu blir det en nöjestripp till Väla med barn och farmor 🙂

Träning på ny nivå..

träning 006träning 009
Jag har fått en förtidig födelsedagspresent av min familj <3. Årskort på gymmet!!
Idag hade jag en tid inbokad med PT Caroline på TakeCare. Nervös och taggad gav jag mig iväg.

Först gick vi igenom ett frågeformulär om hälsa, träningsvanor och mål med min träning. Mitt mål är såklart att klara av tjejklassikern!
Sedan var det dax för screeningen. Jag tittade mig runt för att se vad det kunde vara för konstig apparat som skulle användas. Jag hade en föreställning om att det var en typ av våg som man skulle stå på med en massa ultravioletta strålar som scannade av kroppen. Och 30 sekunder senare så skulle svaret komma fram på en dataskärm som skulle visa alla fel och brister, fettmassa och bentäthet. Ha, ha, så fel man kan ha..

Jag fick allt se till att aktivera mig och använda min kropp. Medan jag gjorde vissa bestämda övningar, så mätte Caroline rörligheten i mina leder. Det visade sig att jag inte hade några större bekymmer, utan det är bara att köra på! Imorgon kväll skall jag dit igen. Då skall vi gå igenom ett träningsprogram anpassat efter just mig. Jag är sjukt taggad 🙂 Tack fina familj för presenten, ni är bäst!

Dagboksanteckningar från förr i tiden..

dagbok o pizza 004dagbok o pizza 005

När jag höll på att röja häromdagen så hittade jag min gamla dagbok från 1981-82. Jag var nio år då och älskade att skriva eller INTE. Välskrivning var något av det tråkigaste jag visste, därtill hade jag dyslexi. Men dagbok skulle jag av någon konstig anledning ha.
Ida brukar alltid fråga mig ”Hur var det förr i tiden, när du var barn..?”. Låter som om man var född på 1800-talet.. Så igårkväll när Ida skulle sova så läste vi om hur det var förr i tiden.. Spännande värre..

1 Januari 1981- Jag och Pontus, (min kusin), var uppe till tjugo över två på natten. Vi vaknade klockan nio då väckte jag Pontus och vi gick ner i kjällaren och tittade på jul igen hos Julofsson. Vi var hos mor-mor och mor-far och åt mat. Jag ringde Kristin och så sa jag gott nytt år och god fort sätt ning. Jag gick och la mig klockan ällva nästan och lyssnade på band. (Detta var det längsta som jag skrev i min dagbok)

4 Januari 1981- Jag och Annika åkte till mor-mor och mor-far vi sprang två och en hallv km. Vi fick 5 kr godis.

11 Januari- Vi sprang. (Jag har tydligen sprungit förr..)

12 Januari- Jag vaknade och gjorde morgongymnastik. Flickgymnastiken började. (Hmm jag förstår att Ida tror att jag växte upp på 1800-talet, morgongymnastik och flickgymnastik..)

23 Januari- Jag skrev i dagboken. (Himla tur att jag skrev det, annars hade jag ju inte haft något att skriva om..)

29 Januari- Vi hade en lärare för fröken har en jättesjuk svärmor.

1 Mars- Jag bädda sängen

2 Mars- Jag bädda sängen

3 Mars- Jag bädda sängen

4 Mars- Jag bädda sängen

5 Mars- Jag bädda sängen (Vilken fruktansvärt tråkig vecka jag måste haft om det mest spännande som hände var att jag bäddade sängen..)

Även om det stod mer fantastiskt spännnande saker i dagboken så blev det en ganska kort godnattsaga. Men full av nostalgi ❤

Oväntad promenad

chili 001chili 002
Den här lille sötnosen och hans matte drog med mig ut på en promenad idag. Och det tackar jag för!
Jag var supertrött redan när jag vaknade och hade tänk smyga till mig en tupplur, eftersom jag var själv hemma.. Men istället plingar det på dörren och utanför står en liten söt krabat som heter Chili. Honom kan man inte säga nej till.
Det blev en uppiggande promenad längst Lagan. Jag och Chilis matte, Agneta, fick en trevlig pratstund. Vi har inte träffats på länge så vi hade så mycket att prata om. Det är de här oplanerade träffarna som är bäst 🙂 .
Väl hemma var jag piggare iallafall för stunden. Om sanningen skall fram så blev det ändå en powernap..
Men nu är det full fart med pizzabak. Några i familjen är inte så förtjusta i tomatsås, så vi skall testa byta ut den mot ricotta. Allt enligt recept från Leila.

Tack Agneta och Chili för promenaden!