Redo för Vansbro

Bild

Igår blev det premiärdopp med våra våtdräkter. Jag var inte alls sugen på att bada. Utetemperaturen visade på 19 grader men molnen hängde tunga och jag har blivit en riktig badkruka. De första minutrarna i vattnet var kalla.. Det är inte så härligt att känna det kalla vattnet träcka genom våtdräkten men efter ett tag så vande man sig.

image

Det var lite ovant att simma med våtdräkt. Man kunde inte ta i på samma sätt som när man simmar utan. Och flytet i dräkten gör att man nästan ligger ovanpå vattenytan. Men det blev en härlig tur på 700-800 meter. Vilken frihet att kunna simma ute i en sjö.

P1010751

Jag är inte orolig för själva simningen i Vansbro däremot kylan. Igår var det 14,5 grader i vattnet där vi skall simma och det är ju inte särskilt varmt, snarare väldigt, väldigt kallt… Och sedan är det ju alla människor som vi skall trängas med..  Nästa vecka blir det ett sista simpass i bassäng innan loppet. Vansbro vi är redo!

image

Denna bild är tagen innan Pia hunnit komma till Glänninge. Som Pias stand in ser ni Kent som också skall simma i Vansbro. Dock inte tjejsimmet utan han ger sig på halvsimmet istället.

 

Erika Kits Gölevik

copy-erika-kg-1000-pix

http://blog.leila.se/healthyliving/

Jag har hittat min träningskompis blogg!! Hon driver en härlig inspirerande blogg hos Leila.se. Ja, träningskompis och träningskompis, hon är snarare min PT eller instruktör och hon har ingen aning om att jag ens existerar… Känns lite sorgligt faktiskt eftersom det känns som att vi träffas ofta. Några av er kanske har läst i mina tidigare inlägg att jag tränar med ”Linas Kom iform” framför datorn. Och många av de träningsprogrammen leds av just Erika. Hon är superbra så gissa om jag blev glad när jag hittade hennes blogg.

Nu var det inte alls träning som jag sökte på utan jag var ute efter något av Leila Lindholms smarriga recept. Underbara kontraster :-). Så nu blir det ingen mumsig kaloribomb som jag tänkt mig, utan en supertidig morgonträning på simhallen istället. Så kan det gå…..

Eftersom jag faktiskt halvt om halvt har semester så blir det en liten jordgubbsmojito i uterummet. Jag lovar att ta massor av extra jordgubbar i.

Recept och bild kommer från: http://www.recept.nu/leila_lindholm/kalla_drycker_och_smoothies/alkohol/jordgubbsmojito/

Sommarlov

image

Med alla tre skolavslutningarna avklarade så har sommaren börjat på riktigt. Det är känslosamt det här med skolavslutningar och den blomstertid nu kommer.. Det får en att minnas sina egna idylliska avslutningar. Solen som alltid sken när man stolt promenerade till kyrkan i sin nya klänning eller kjol. Jag och min syster hade nästan alltid likadana klänningar eller i allafall matchande. Vår mamma hade tillbringat veckorna innan med att sy våra Madickenklänningar. Egentligen kommer jag inte ihåg så mycket av mina avslutningar, minnena kommer från fotoalbumet. Jag kommer mer ihåg känslan av avslutningarna. Och den känslan återkommer alltid när jag hör ”Den blomstertid nu kommer..”

I år var det Idas första skolavslutning. En stor och viktig dag. Förskoleklassen hade övat in en sång som de sjöng i kyrkan samtidigt som de tecknade den på teckenspråk. Urgulliga var de!! ❤ ❤ ❤  För Antons del så var det mellanstadiets sista skolavslutning. Skolan har som tradition att alla sexor får gå fram och ta emot en ros och ett lycka till från lärarna och rektorn. Allt ackompanjerat till fin musik. Det är en fin och högtidlig tradition.

Oskar slutade nian och det känns helt underbart. Tänk vilken jätteprestation att klara grundskolan med godkänt i alla ämnen och t.o.m läst upp betygen i en del ämnen trots så långa tider på sjukhus. Jag är så lycklig över att få uppleva detta!! De hade en ståtlig avslutningsmiddag på skolan med kostym och fina klänningar. Oj, vad vuxna alla plötsligt känns och snygga!!!

Till hösten vänta nya utmaningar för 2 av 3 av barnen iform av nya stadier, klasser och lärare. Men först ett härligt sommarlov. Och det kan knappt börja bättre. Oskar har varit på hjärtundersökning och på återbesök hos ortopeden i Lund. Allt såg bara bra ut. Inga planerade sjukbesök på länge :-).

Oj, vilket ”överpositivt” inlägg detta blev. Men just så härligt känns det just nu och då gäller det ju att passa på att njuta!!

Trevlig midsommar!!

Sommarfötter

image

Ibland behöver man muta sig själv för att orka ge det lilla extra. Min senaste muta var babylena fötter, men först en mil i joggingspåret! Första milen för i år… det var tungt och inte särskilt snabbt. Jag var stel och trött i flera dagar efter men det är ju alltid en början..

Så nu halkar jag runt med påsar på fötterna och nästan kokar i värmen. Men vad fina fötter jag skall ha i sommar :-). Förra sommaren provade jag apotektes Footner Exfoliating Socks. Funkade jättebra!! Men det var lite läskigt när all död hud ramlade av efter några dagar..

Denna gången provar jag Baby Foot istället. Hittade dem när jag skulle beställa annat på Lyko.se. Lite bättre pris… Hoppas på samma toppen resultat..

image

Tjejvättern, del 2

image

Siffrorna 08.36 lyser och det är dax för oss att gå in i startfållan. Stundens allvar är nära. Gruppen innan oss skall just bege sig ut och speakern förkunnar att Renata Chlumska, äventyrare, finns i den gruppen. Jaha ja, då är vi ju i gott sällskap. Sällskap o sällskap… henne kommer vi nog knappt få se en skymt av. Så är det vår tur att rulla fram… Speakern babblar på om födelsedagsbarn och årets äldsta deltagare. Jag lyssnar inte längre, tittar på siffrorna framför oss  00.10, 00.09, 00.08……..00.01 piiip. Så är vi iväg. En motorcykel leder oss ut ur startområdet. Vi cyklar långsamt framåt, folk står längst gatorna och hejar på. Jag är nervös för att jag skall ramla eller göra något annat knasigt. Fokuserar bara på att följa strömmen.

Sakta tunnas klungan ut och alla börjar cykla i sin takt. Det här känns ju riktigt bra. Genom en rondell och ut på en landsväg. En låååång landsväg. Jag känner att jag faktiskt är lite hungrig. Tusan också varför åt jag inte mer till frukost?! Jag börjar längta efter första stoppet. Så cyklar jag förbi 90 skylten. Usch, då har jag ju långt kvar..

Det börjar småregna. Jag hinner precis tänka tanken att det känns skönt med lite svalkande duggregn då öppnar himlen sig!! Shit, vad det regnar. Många stannar längst kanten och tar på sina regnkläder. Jag var smart nog att ha på min regn/vindjacka från start. Inga onödiga sekunder till spillo där inte. Det strilar vatten mellan tårna i skorna, klafs, klafs. Ja, det är inte bara fötterna som är blöta utan hela kroppen i stortsett.. Jag cyklar och tittar mest ner i vägbanan. Fy tusan vilket apdåligt cykelväder. Till på köpet så blåser det. Jag ligger bakom en tjej i en stor svart regncape. Bra att få lite lä. Men efter ett tag känner jag min plikt och cyklar om och ligger först ett tag. Så håller vi på och skiftar i någon mil. Tillslut lättar regnet och jag är äntligen framme vid första stoppet..

Jag tar en bulle och en energidryck. Hungerkänslan har blåst bort med regnet.. Någon tjoar till och framför mig står Pia. Vi tar en selfie och skickar till våra kära på SwedenRock.

image

Sedan fryser jag och påbörjar den långa, tunga backen uppför Omberg. Trampa, trampa, lite till. Många går men det skall inte jag göra, inte än iallafall. Lite till.. Nu är jag nästan uppe. Då stannar plötsligt cyklisterna framför mig och går av sina cyklar och eftersom det inte finns plats att köra om så får jag göra samma sak. Jag skänker dem en tanke av tacksamhet, för nu kan jag ju skylla på dem att jag var tvungen att gå sista biten. När vägen planar ut så hoppar jag på cykel igen, men runt nästa hörn väntar ytterliggare en uppförsbacke..

Nu börjar den bästa och vackraste delen av hela tjejklassikern. Nerför i rasande fart i lummig junigrönska och med en fantastisk utsikt över Vättern. Jag njuter! Plötsligt dyker 5-mils skylten upp och jag känner ett uns av lycka. Halvvägs!! Nästa stopp är vid 53 km i Rök. Tar ytterliggare en bulle och en medtagen energibar och dryck. Måste nog dricka mer vatten, känner att jag varit dålig på det. Fryser och vill iväg.

Vid 6 mil börjar frånvaron av tidigare cykelmil i benen ge sig till känna. Jag får så ont i låren att jag vill gråta. Varför har jag inte cyklat mer… De rekommenderade 30-50 mil och jag har cyklat 12. Skyll dig själv ekar i mitt huvud.. I Väderstad piggar små skyltar längst väg kanten upp. Vissa med så himla dåliga ordvitsar så att jag måste le trots värken. Lite här och där längst hela rundan står människor och heja. Det värmer och ger lite extra ork.

I Skänninge, efter 75 km, är det dax för sista stoppet. Nu blir det banan, kaffe, flera energidrycker och massor av vatten. Jag träffar på Pia igen och det blir en ny selfie till våra kära.

image

Pia tycker att jag skall stretcha ordentligt och det gör jag. Sen vill hon iväg för hon vill bara i mål och bli klar med cyklingen. Solen skiner och jag hade lätt kunnat sätta mig i solen och bara slappa. Problemet är bara att jag har 2,5 mil kvar att cykla. Lika bra att få det gjort. Fram till 10 km- skylten går det bra. En mil kvar, det är ju som till stranden och tillbaka – ingenting. Att ingenting kan vara så långt.. Sista milen tar aldrig slut. Så äntligen är vi i Motala, men då skall vi cykla runt centrum innan vi äntligen får cykla in i stadsparken. Jag hör speakerns röst och ser målfållan. Det står människor överallt och hejar. Äntligen i mål. På stumma, darriga ben får jag min medalj. Tid 5 timmar och 22 minuter! Jag vill gråta av glädje att det är över, av värk och trötthet, men ur mig bubblar bara skratt.

image

I helgen tänkte jag aldrig mer ett cykellopp, men redan nu så kan jag tänka ”Nästa gång så skall jag….” Tjejvättern var ett mycket välorganiserat lopp med massor av trevliga människor. Vi har haft en fantastisk helg och alla har presterat över förväntan!!

Nu laddar vi om inför nästa utmaning, Vansbrosimmet om 4 veckor…. Men innan dess så håller vi tummarna för Jennie och Kent som cyklar hela Vätternrundan till helgen!

 

 

 

Tjejvättern, del 1

image

I fredags hämtade Nanna upp oss och efter lite meck var cyklarna stabilt uppsatta på taket och på dragkroken. En eloge till Nanna som är en sådan fixare och stark som Pippi Långstrump. Nöjda, nervösa och taggade styrde vi bilen till Motala.

image

Vi hämtade kuvertet med våra nummerlappar och hjälmchip. Sedan tog vi en lunch i solen och njöt av nationaldagen.

image

Vi handlade med oss lite kvällsmat, frukost och cykelsnacks innan vi begav oss till vår campingstuga. Den låg i ett litet samhälle som heter Borensberg. Jennie mötte upp oss på campingen. Hon var redan på plats med sin familj. Hennes man skall cykla halvvättern och nästa helg cyklar båda hela vätternrundan. Galna människor :-).

Vår stuga var enkel och spratansk men helt ok att övernatta i. Lagom tills vi hade dukat ut kvällsmaten så drog ett åskväder in. Så det blev att äta kvällsmat inne. Sedan gick strömmen och vi fick mysa i dunkel, som tur var kom den tillbaka ganska snart. Alla var trötta och lite nervösa inför morgondagen och vi gick och la oss klockan tio. Helt i onödan efter som 3 av 4 inte sov särskilt mycket denna natt.

image

Klockan sju hade vi ätit frukost, lastat bilen och städat ur stugan. Taggade backade vi ut bilen och KRASCH… rakt in i en lyktstolpe. Lätt panik utbröt eftersom två helt nya cyklar som skulle användas i loppet om 1 1/2 timme.satt på dragkroken. Cyklarna såg ok ut så vi begav oss in till Motala. Men när vi lastade av dem så var hjulen skeva och gick inte att cykla på… Jennies man Kent kom som en räddare i nöden med deras dotters cykel till Pia. Jennie fick lämnat in sin racercykel till en reparatör på plats och hjulet blev justerat. Så allt ordnade sig till sist och alla kunde starta i tid.

image

Det positiva med det hela var att detta upptog våra tankar och när vi väl var på plats precis en kvart innan start (vilken man skulle) så hann vi knappt bli nervösa. Och jag lovar att om ett tag så kan vi ALLA skratta åt det som hände. Lite extra spänning och krydda till vår klassiker!!

Dags att bege oss till Motala…

image

Tänk att tiden redan är inne för vårt första lopp. Söker i olika appar efter solsken och vindstilla väder i Motala på lördag. Men tyvärr visar de mest regn, regn, regn… och 3-4 m/s. Undrar hur mycket det märkas av på slätten runt Vättern..? Ibland visar apparna solsken, det skiftar ständigt. Rena, rama väderlotteriet!

Jag är fortfarande lyckligt ovetande om vad som komma skall. En picknick tur på cykel, en lång picknicktur… Tror knappt vi kommer bli svettiga. Visst ja, det finns vissa tidsintervaller, tex så stänger målet kl. 19.00. Skämt o sidor jag har som mål att cykla på 6-6 1/2 timmar. Ingen vidare bra tid, men då blir jag förmodligen inte besviken iallafall. Nu kan ju saker och ting inträffa som tex en punktering och då drar det ju helt klart ut på tiden. Får kanske lägga till 30 minuter på oförutsedda händelser.. Nej, jag skall fixa det ändå!!

Jag lämnar över mina fina barn i mormor och morfars omsorg eftersom Micke redan åkt till Sweden Rock. Snacka om 40-års krisande föräldrar. Den ena måste bevisa att tjejklassikern inte är en match för en 40-årig 3-barns mor medan den andra tillbringar helgen som på den gamla goda tiden i hårdrockmusikens förlorade värld och festivalgyttja. Stackars barn, hoppas de inte får allt för stora men i livet..

Nu kör vi……..