Rakt in i hjärtat

image

Ikväll sänds den andra delen av SVT´s dokumentärserie ”Rakt in i Hjärtat”. Jag kommer att sitta framför tv´n på helspänd och med en allt för snabb puls. Vetskapen om att samtidigt som de spelar in dokumentären så ligger Oskar i en sal bredvid och kämpar för överlevnad är jobbig. Så fort jag hör någon nämna något om att en operation drog ut på tiden, så andra saker fick ställas in, så undrar jag ifall det var Oskars operation de talar om. Eller om det går ett akutlarm på BIVA så kommer jag undra ifall det var då Oskar fick hjärtstopp. Jag har svårt att släppa och koppla av.
Vi ser flera barn och familjer som vi känner igen. På Ronald McDonald bodde vi bredvid den lilla isländska flickan som man fick följa i förra programmet. Och ikväll hoppas jag få se fantastiska lilla Elsa.
Det är så många känslor som kommer tillbaka när jag ser programmet. Att följa sitt barn till hjärtoperation är bland det värsta jag varit med om.

”Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill ställa till med värsta scen. Men vad hjälper det? Jag går tyst bredvid din säng med en stor klump i halsen, händerna darrar och jag kan inte prata. Jag ler samtidigt mot dig och försöker ge någon form av trygghet. Skräcken för att aldrig mer få se dina snälla, goda ögon är total. Jag intalar mig själv att vi har inget val. Eller? Får dåligt samvete över att jag inte ställer till med en scen. Jag skall ju kämpa för ditt liv, men det är ju just det vi alla gör nu, sköterskor, läkare hela team gör allt för att det skall bli bra. Du är lullig på mediciner, du ler lite, skrattar till. Vi är nu inne i slussen till op. Du ser glad ut och jag drar mig sakta undan. Micke får stå vi din sida tills du somnar. Jag klarar inte längre av att vara stark.. ”.
Som sagt det är många minnen som virvlar upp. Jag skall tittar på programmet och minnas. Sedan skall jag lägga det bakom mig och vara glad för att livet just nu är ganska bra!!

❤ ❤ ❤ ❤ ❤
Igår opererades en av mina närmsta vänners dotter. Jag gick av och an och hade svårt att få någonting vettigt gjort. Inte förrän idag när jag fått ett sms att allt gått bra kunde jag koppla av. Så nyttigt för mig att få tänka till hur det är för omgivningen. Hur det är att gå hemma och vänta på sms. Att inte vilja störa men ändå skicka iväg ett sms för att höra hur det går..
När man är i situationen att ens barn opereras är det lätt att tänka att det är vi mot världen. Men så är det ju inte alls…

Annonser