Tjejvasan

;image

Det är vår i luften, solen skiner, fåglarna kvittrar, vår katt har fångat en kråka… Med lätta steg går jag och hämtar Ida på skolan. Det bubblar av glädje och energi i kroppen och jag känner för att ta lite hoppla steg men hejdar mig. Det är inte bara vårkänslorna som fyller min kropp av bubbel utan även glädjen och tillfredställelsen över att ha klarat tjejvasan och därmed också tjejklassikern!! Jippie!!!
Hur var det då att åka tjejvasan utan att knappt ha stått på ett par skidor innan? Svar: Korkat!! Jag förstår nu alla råd, från dem som kan lite om ländåkning, om att vi borde åka upp till snön och ta några lektioner ett tag innan loppet. Jag i min enfald trodde att det räckte med att kolla in André Pops på tv´n och ta några pass i stakmaskinen på gymmet. Jag hade ju ändå tre mil på mig att lära mig åka skidor.

image&

Det blev tre långa och sakta mil. Första milen var det mycket uppför och jag saxade på ganska bra. I nerförslöporna så hade jag superbra glid. Men på planmark var jag totalt värdelös!! Jag kasade fram i något som skulle likna diagonalåkning.. Hökberg- och världens godaste blåbärssoppa!! Den glömmer jag aldrig. Jag fick ny energi och fortsatte på min väg mot Mora. Strax kom jag fram till benbrytarbacken… Folk låg till höger och vänster. Jag plogade mig ner för glatta livet och det tog på krafterna i låren. Den fanns flera funktionärer på plats i backen för att hjälpa alla som ramlade och de fick jobba hårt! I nästa backe så var det jag som föll.. Precis när jag kommit ner och förlorade därmed all fart inför uppförsbacken. Sen trillade jag i en uppförsbacke. Mina ben började bli trötta och slitna och jag bestämde mig för att gå i några av nerförsbackarna. Jag tänkte inte bryta benen innan vår kommande semester.
Eldris- och ny ljuv blåbärssoppa och bulle och energidryck och vatten.. Nu var det bara nio kilometer kvar och jag skulle klara det!! Jag hasade mig fram meter för meter, så himla trist. Fick inte alls till något som kunde likna teknik. Och inte kunde jag skylla på skidorna heller för de var nog riktigt bra vallade. De gick ju ganska bra uppför och i de nerförsbackar som jag vågade mig på så gled jag enkelt förbi flera stycken.
Inte ens grabbarna som ville bjuda på jägermaister längst spåret piggade upp. De fick behålla drycken för sig själva. Fast de såg då rakt inte ut att behöva mer av den varan…
Så var jag tillslut på upploppet.. Nu var det dax att ge järnet! Jag gjorde precis tvärtom. Eftersom jag ändå hade tokdålig tid så bestämde jag mig för att ta vara på de sista 200 meterna av tjejklassikern. Jag sänkte tempot, om det nu gick och skred in med ett stort leende på läpparna. Här skulle njutas!! Jag tog mig tid till att svara de som stod vid kanterna och hejade och jag hejade glatt på Mora Nisse som stod vid 100 meters skylten. Och så åkte jag tillsist in under målskylten ”I fäderns spår…” Tjejklassikern var avslutad.

A424_1_sid1 (1)

Nu började den jobbigaste delen av hela tjejvasan. Lämna skidorna i skidinlämningen, åka buss, hämta ombyteskläderna och gå till duscharna. Väl på plats så försvann all min ork.. Pia hittade mig sittandes på golvet, med ett äpple i handen, stirrandes rakt ut i tomma intet. Jag var för trött för att orka byta om och duscha. Vi satt där på golvet och bara bubblade av skatt. Vi hade klarat av det!!!
image<a

Hur firade vi? Med pizza och cola. Senare på kvällen blev det champagne och melodifestival. Vi grubblade ett tag på skylten som Pia hade sett i spåret "Alla sopor går till Mora". Vad menade de med den?? Sen somnade vi gott.
imageimage</

Vi har haft en rolig, mysig och annorlunda helg i Mora. Fem tjejer som delar på en liten etta. Kändes som vi var tillbaka i studentlivet.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våra luncher på Åhlens, väntan på hyrskidor, skidor som inte gick att få på.., snarkande rumkompisar och förvirrade piloter. Tack Nanna, Pia, Lisa och Therese för en härlig helg!

image

Och tack Nanna, Pia och Jennie för allt som vi varit med om under vår väg mot tjejklassikern. Fy sjutton vad bra vi är som klarat det!! Heja oss..
Skickar en liten hälsning till min syster som hade planer på att vara med. Men som fick hoppa av efter som det kom en liten Viktor i vägen. Han är en liten goding den där Viktor! Vi får göra om det om så där 10 år :-).