Rakt in i hjärtat

image

Ikväll sänds den andra delen av SVT´s dokumentärserie ”Rakt in i Hjärtat”. Jag kommer att sitta framför tv´n på helspänd och med en allt för snabb puls. Vetskapen om att samtidigt som de spelar in dokumentären så ligger Oskar i en sal bredvid och kämpar för överlevnad är jobbig. Så fort jag hör någon nämna något om att en operation drog ut på tiden, så andra saker fick ställas in, så undrar jag ifall det var Oskars operation de talar om. Eller om det går ett akutlarm på BIVA så kommer jag undra ifall det var då Oskar fick hjärtstopp. Jag har svårt att släppa och koppla av.
Vi ser flera barn och familjer som vi känner igen. På Ronald McDonald bodde vi bredvid den lilla isländska flickan som man fick följa i förra programmet. Och ikväll hoppas jag få se fantastiska lilla Elsa.
Det är så många känslor som kommer tillbaka när jag ser programmet. Att följa sitt barn till hjärtoperation är bland det värsta jag varit med om.

”Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill ställa till med värsta scen. Men vad hjälper det? Jag går tyst bredvid din säng med en stor klump i halsen, händerna darrar och jag kan inte prata. Jag ler samtidigt mot dig och försöker ge någon form av trygghet. Skräcken för att aldrig mer få se dina snälla, goda ögon är total. Jag intalar mig själv att vi har inget val. Eller? Får dåligt samvete över att jag inte ställer till med en scen. Jag skall ju kämpa för ditt liv, men det är ju just det vi alla gör nu, sköterskor, läkare hela team gör allt för att det skall bli bra. Du är lullig på mediciner, du ler lite, skrattar till. Vi är nu inne i slussen till op. Du ser glad ut och jag drar mig sakta undan. Micke får stå vi din sida tills du somnar. Jag klarar inte längre av att vara stark.. ”.
Som sagt det är många minnen som virvlar upp. Jag skall tittar på programmet och minnas. Sedan skall jag lägga det bakom mig och vara glad för att livet just nu är ganska bra!!

❤ ❤ ❤ ❤ ❤
Igår opererades en av mina närmsta vänners dotter. Jag gick av och an och hade svårt att få någonting vettigt gjort. Inte förrän idag när jag fått ett sms att allt gått bra kunde jag koppla av. Så nyttigt för mig att få tänka till hur det är för omgivningen. Hur det är att gå hemma och vänta på sms. Att inte vilja störa men ändå skicka iväg ett sms för att höra hur det går..
När man är i situationen att ens barn opereras är det lätt att tänka att det är vi mot världen. Men så är det ju inte alls…

Annonser

Att aldrig ta livet för givet.

image

Idag är det exakt ett år sedan vi blev smärtsamt medvetna om att allt kan förändras på ett ögonblick. Ett kärl som oväntat brister under en hjärtoperation och katastrofen är plötsligt nära. Timmar av ovisshet i skräck och dimma. Timmar som man bara vill skall vara över eller som man absolut inte vill skall vara över, allt beroende på innehållet i det samtal som vi väntar. Det blev ett samtal med hopp om en framtid…

Fantastiska kirurger, operationsteam, personal på BIVA och avd 67 har alla hjälpt till så att livet kan fortsätta nästan som innan. Hur tackar man någon för det? Hur tackar man någon för att man med tårar i ögonen av tacksamhet får se sin son gå ut nian med sina klasskamrater? Det var så nära att vi aldrig fått uppleva det. Chokladkartongerna som vi gav när vi åkte hem från sjukhuset kändes väldigt futtiga.. Ett barns liv mot en Aladdin…

image

Jag önskar att alla föräldrar skall kunna få uppleva sina barns skolavslutningar, studenter, första jobb, mm. Det senaste året har jag vid flera tillfällen blivit smärtsamt medveten om att livet inte alltid blir så. Ni finns i mina tankar, ni barn och föräldrar där utgången blev en annan ❤ .

Mycket mer forskning behövs! Vårt mål med Oskars insamling till hjärtsjuka barn är satt till 10000 kr och sakta närmar vi oss det. Det är med stor värme som vi tackar nära och kära för alla bidrag. Jag lovar, det förändrar liv! Jag blir glad i hjärtat av att det finns så mycket omtanke, värme och hjälpsamhet både bland vänner, arbetskamrater och vårdpersonal. Tack alla!!

Vi har också lär oss att aldrig ta livet för givet…

Länk: http://gava.hjartebarnsfonden.org/campaign/5419899#.UiHfklPfu4M.wordpress

 

Det blir aldrig som man tänkt sig..


Som hjärtbarn blir livet aldrig som man tänkt sig. Fråga min son..
Han har tyvärr alldeles för mycket erfarenhet kring detta. Som i våras när han skulle iväg till London och Liverpool. Det var en sedan länge planerad resa, som skulle avslutas med en Liverpoolmatch. Istället blev det 8 veckors inskrivning på sjukhus. Massor av jobbiga undersökningar och antibiotika i mängder.
Eller som idag, skolavslutning som skulle firas tillsammans med ett gäng kompisar. Istället blev det åtskilliga timmar på akuten med provtagning och lungröntgen.
Så istället för en kväll med kompisar så blev det ny antibiotika och hemmakväll med familjen. (Hemmakväll med familjen är ju inte att förakta.. min favvis.. Men det var det nog inte när jag var 15..). Jag förstår om han tycker att livet är orättvist, för det är ju faktiskt det!!
Men det är tur att det finns så fantastisk personal på sjukhuset!! Alla är så goa.. Bästa Ellabella säger till min son ”Vet du efter regn kommer solsken. Och tänk vad solsken du kommer att få efter denna jobbiga vår..” Tack Ellabella, detta tar vi fasta på ❤ .

Ikväll så myser vi med pizza, godis, avslutningstårta och drömmar om kommande sommar i solskenet!!!

Nåväl, vad är väl en bal på slottet…?