Att aldrig ta livet för givet.

image

Idag är det exakt ett år sedan vi blev smärtsamt medvetna om att allt kan förändras på ett ögonblick. Ett kärl som oväntat brister under en hjärtoperation och katastrofen är plötsligt nära. Timmar av ovisshet i skräck och dimma. Timmar som man bara vill skall vara över eller som man absolut inte vill skall vara över, allt beroende på innehållet i det samtal som vi väntar. Det blev ett samtal med hopp om en framtid…

Fantastiska kirurger, operationsteam, personal på BIVA och avd 67 har alla hjälpt till så att livet kan fortsätta nästan som innan. Hur tackar man någon för det? Hur tackar man någon för att man med tårar i ögonen av tacksamhet får se sin son gå ut nian med sina klasskamrater? Det var så nära att vi aldrig fått uppleva det. Chokladkartongerna som vi gav när vi åkte hem från sjukhuset kändes väldigt futtiga.. Ett barns liv mot en Aladdin…

image

Jag önskar att alla föräldrar skall kunna få uppleva sina barns skolavslutningar, studenter, första jobb, mm. Det senaste året har jag vid flera tillfällen blivit smärtsamt medveten om att livet inte alltid blir så. Ni finns i mina tankar, ni barn och föräldrar där utgången blev en annan ❤ .

Mycket mer forskning behövs! Vårt mål med Oskars insamling till hjärtsjuka barn är satt till 10000 kr och sakta närmar vi oss det. Det är med stor värme som vi tackar nära och kära för alla bidrag. Jag lovar, det förändrar liv! Jag blir glad i hjärtat av att det finns så mycket omtanke, värme och hjälpsamhet både bland vänner, arbetskamrater och vårdpersonal. Tack alla!!

Vi har också lär oss att aldrig ta livet för givet…

Länk: http://gava.hjartebarnsfonden.org/campaign/5419899#.UiHfklPfu4M.wordpress

 

Annonser

Lidingötjejlopp avklarat!!

image

Inatt klev jag stel och trött ur Pias bil som stannat till utanför vårt hus. Men bakom tröttheten och den stela kroppen fanns en känsla av glädje. Vilken underbar helg det varit! Vi åkte upp till Stockholm redan i fredags med Pia bakom ratten. Stackars Pia som fått en ordentlig sträckning på baksidan av låret precis lagom till Lidingöloppet.. Men med farthållare gick resan som en dans, även om jag och Nanna sneglade lite tvivlande på hennes körstil…

När vi inkvaterat oss på vandrarhemmet på Gärdet så letade vi oss ut till Lidingövallen för att hämta nummerlappar och ”reka” området. På Grönsta, där starten till tjejloppet går av stapeln, åt vi pasta i ett tält. När vi satt och spanade in de andra löparna så får vi ett mms från Jennie. Hon befinner sig inne i stan, tillsammans med sin familj, på en mysig restaurang.. Man kan ju börja uppladdningen på olika sätt :-).

image

Lördagen tillbringades med ett besök på det fantastiska ABBA-museet och lite shopping. Det blev lunch på O´learys i Gamla Stan och kvällsmat på en mysig restaurant på Gärdet. En riktig egodag.

Söndag… Nu var det dax… Vi checkade ut vid 11-tiden och begav oss, tillsammans med många andra, mot Lidingö. Tillslut så drog det ihop sig till start. Jag hade fått tips om att ta det lugnt i början av loppet för att undvika mjölksyra i backarna. Och lugnt tog jag det. Det var gångfart eller lätt jogg som gällde eftersom det var så mycket folk och så lite plats. Men efter hand så blev det bättre. I ungefär 4 km kändes det finemang. I efterhand har jag sett att jag sprang upp mig ca 400 placeringar under dessa kilometrarna. Sedan kom Abborrebacken och det tog stopp. Jag försökte inte ens springa en enda meter av backen. Benen kändes så stumma och det var t.o.m jobbigt att gå uppför den. Här tappade jag 200 placeringar bara så där… Sen gick det trögt, jag gick eller småsprang i uppförsbackarna och släppte på i nerförsbackarna. Benen saknade backträning… Efter 8 km kom en ny rysarbacke, Karinsbacke. Sen gick det lätt. När jag passerade 9 km kände jag en underbar känsla i kroppen. På upploppet sprang jag för allt vad jag var värd. Folk stod och hejade och kroppen jublade av glädje. Med ett leende korsade jag mållinjen och del 3 av 4 av tjejklassikern var avklarad.

image

Ännu gladare blev jag över att se Pia på storbildsskärmen när hon gick i mål och blev ”intervjuad”. Trots sträckning och smärta så tog hon sig i mål strax efter mig. Imponerande! Nanna och Jennie var i mål en bra stund innan oss. Bra kämpat, tjejer!!Nu återstod bara att duscha i de uppställda tälten. En märklig upplevelse som får minnet av skolidrottens duschrum att kännas som rena lyxen.

Nästa och sista loppet blir tjejvasan 2015. Vår största utmaning i tjejklassikern?

En ledig dag..

image

Tänk, när man vaknar upp på morgonen så vet man aldrig vad som väntar innan dagen är slut… Kanske vinner man några miljoner på något spel som man glömt av att man lämnat in eller så ringer Mix Megapol och säger att man blivit uttagen till att följa med på deras tjejplan till Barcelona, (jag kanske skall ge famlijen en hint om att nominera sin fantastiska mamma 😉 ). Eller så visar det sig att den lilla läckan som jag upptäckte igår i källaren inte alls är så lite som den först såg ut.

När väggen till vattentankarna rivits så upptäcktes det att den ena tanken nästan rostat sönder… Hjälp, vilken tur att vi upptäckte det i tid!!

image

Senare på dagen när jag snabbt svänger inom affären för att köpa en liter mjölk så ser jag att jag fått punktering… Ingen billig dag det här…

Men för övrigt har dagen varit bra. Lite nyfix i sovrummet med nya gardiner och påslakan. 6 kilometer på slinga som gick som en dans, utan några nya vurpor. Och ikväll har jag och Ida haft mys framför Idol och En klassiker. Oj, oj, Vasaloppet blir inte att leka med..

image

Imorgon är det en ny dag och då kanske det är jag som vinner några miljoner på det bortglömda spelet. Mix Megapol behöver inte ringa för istället för en tjejresa till Barcelona så tillbringar jag samma helg i Stockholm och springer Lidingötjejlopp. Ett lätt val.. eller?!

Tjejklassikern med blod, svett och tårar.

image

Tre veckor kvar och det går bra nu, väldigt bra… eller total krasch.. Jag laddar med att se på ”En klassiker” på SVT. Tycker det är lite synd att de inte visar mer av allt träningsslit som deltagarna faktiskt lägger ner. Eller arrangörernas engagemang. För det är stora, otroligt välplanerade arrangemang!! Men det är roligt när man känner igen miljöerna. Och jag känner mig allt lite stolt över att ha genomfört både Tjejvättern och Vansbrotjejsim. Men nu laddas det för Lidingötjejlopp med viss fasa. Jag har stor respekt för alla tunga backar. Särskilt för den fruktade Abborrbacken.

Idag var det ingen bra träningsdag. Allt var ok fram till 7 kilometer, då tog all lust att springa slut. Hur jag än försökte tvinga mig att springa så gick det inte. Inte för att jag hade andnöd eller var helt slut i kroppen. Inte heller hade jag ont någonstans. Jag vet helt enkelt inte varför det tog stopp. Jag fick gå i någon kilometer sedan var det dax att springa. Nu skulle jag minsann inte gå mer!! Det var svårt att komma in i en bra rytm och allt kändes fel, men jag lufsade på..

Med en kilometer kvar så blir jag omsprungen av första människan som jag sett på hela rundan. Om det var det som störde eller om jag helt enkelt bara var för trött för att se den förrädiska roten som letat sig upp på slingan. Men min fot fastnade i den och vurpan var ett faktum. Jag ligger bland barr och jord och undrar vad som hänt. Det svider på armar och ben. Munnen är knastrig av jord. Han som sprang om märker inte att min värld just nu är upp och ner för han fortsätter springa. Jag ligger kvar några sekunder för att få världen rättvänd igen. hinner precis resa mig upp innan nästa person springer förbi. Fasligt vilken trafik det blev nu. Jag ler och går som om ingenting har hänt men undrar vad han tänkte. Blodet rann från armbågen och jag var svart av smuts i ansiktet och på kläderna. När han sprungit förbi brände tårarna i ögonen av trötthet och sveda. Ingen kan säga att tjejklassikern är på lek. Det är på blodigt allvar!!

Lidingötjejlopp närmar sig..

image

Nu är det dax att vässa formen, ta fram Garmniklockan, kolhydratladda och med blod, svett och tårar nå nya höjder… Och där tog min lust och motivation slut… Jag är och har aldig varit någon tävlingsmänniska, inte någon ”lopp”människa heller för den delen. När någon försöker tävla med mig så lägger jag av. Får inte alls någon extra kick av det.

Lopp är bara jobbigt. Folk överallt och jag pressar mig så att jag blir kräktrött och på dåligt humör… Ok, efter Vårruset var jag faktiskt ganska glad och efter Vätternrundan med.. Men Lidingötjejlopp känns som ett berg som skall bestigas..

Felet är nog att jag i grund och botten är bekväm. Jag vill springa i skogen. Där det inte finns en massa folk överallt och jag kan springa SUPERSAKTA och ändå känna mig nöjd.

image

Löpsommaren var inte alls i min smak. 30 grader varmt, fullt av folk på ”min” slinga och en sambo som är min raka motsats. Han älskar att pressa sig till blodsmak i munnen och är inte nöjd med en kilometertid över 5 min. För att inte känna mig helt urkass så sprang jag på och tiderna förbättrades. Jag kom ner i en snittid på 6 min/km (någon kilometer var jag nere på 5!!). När jag kom i mål så var jag så himla trött, yr och genomvåt av svett. Trots att jag bara sprungit 4 eller 6 kilometer så var jag stolt över tiden. Men succesivt tappade jag glädjen i att springa. Blev tiden sämre än sist så var jag besviken och hela löprundan kändes som en plåga.

image

För att komma igen och hitta tillbaka till lusten att springa så har jag sänkt tempot ordentligt. I gengälld så springer jag en milrunda och en sexkilometersrunda i veckan. Nu kommer jag i mål efter en mil på trötta ben och så klart lite andfådd men jag återhämtar mig snabbt. Under rundan som tar… 70 minuter!! (pinsamt dåligt).. så hinner jag fundera på många saker och jag har ork att njuta av naturen runt omkring, ljungen, lingonen, lukten av barr.. Jag vet att det inte kallas löpning, snarare lättjogg. Men det är mitt sätt att hitta tillbaka på.

Nu undrar du kanske varför jag överhuvudtaget skall göra tjejklassikern om jag inte gillar lopp och tävlingar. Svaret är enkelt: utan pressen att klara av loppen så hade jag legat i soffan och tittat på TV istället för att bege mig ut på slingan. Nu tvingar jag mig ut även ”tunga” dagar!

Effektivitet efter nattjobb

image

Många kommer tillbaka till sina arbeten efter semestern idag. Själv är jag inne på min tredje arbetsvecka. Jag tycker det är ganska skönt att få rutiner igen och släppa kraven på att hinna njuta till max av ledigheten.. Konstigt nog så känns det lugnare att jobba… Men detta lär jag få äta upp många gånger om när skola och aktiviteter är i full gång, föräldrarmöten och läxor. Då skall jag längta tillbaka till den fantastiska sommaren som vi haft.

Jag är inne på min nattperiod på jobbet nu och har idag gått av mitt tredje nattpass. Sov urdåligt i några timmar, sovrummet var varmt och kvavt. Trött och med en hjärna som gick på halvfart mötte mig en hall fullbelamrad med skor, ett kök där frukostflingorna stod framme och brödpåsen låg öppen och ett vardagsrum fyllt av Idas leksaker och kläder. Röran skapar kaos i min trötta hjärna och killarna fick en lektion i ordning och uppförande.

Jag tog en kopp kaffe och en macka och begav mig ner till stan för att fixa en present. Butiken hade rea och jag fick syn på ett snyggt linne. Dyrt, men det var ju ändå nedsatt en del. Orkade inte räkna ut hur mycket. Min hjärna behövde lite belöning. Dagen efter nattjobb är värsta dagen för impulsköp…

Väl hemma så tog jag på mig träningkläderna. Dax för Linas Kom iform-träning. Kollade av facebook och Instagram och körde sedan igång med uppvärmningen. Fick upp pulsen och värmen, kommer på att jag måste ta min antibiotika. Pausar träningen. Lika bra att gå på toa samtidigt. Hm, gästtoaletten behöver nog städas.. och det nu! Kommer på viktiga samtal som skall ringas. Går och skriver upp det på ”att göra listan”. Killarna kommer ner ”Vad gör du mamma?”. Med pennan i ena handen, rengöringsmedlet i andra, träningskläderna på och datorn igång stannar jag förvirrat upp och undrar för en sekund vad jag faktiskt håller på med.

Nu är gästtoan städad, 2/3 av träningprogrammet avklarat och ”att göra listan” påbörjad. Då återstår bara stretchprogrammet och mer städning. Men innan dess hinner jag göra ett litet inlägg på bloggen som var allt för länge sedan som jag uppdaterade. Killarna har försvunnit hemifrån, smart drag! Innan de gick flinade de bakom min rygg när jag högröd och svettig gympade framför dator med ett headset på huvudet eftersom högtalarna inte vill fungera. ”Mamma, det kommer folk på gatan” flinar de och försvinner ut genom dörren..

Hälsningar från min totalt ostrukturerade dag ❤

 

 

Vansbrotjejsim

vansbro 048

Efter en lång bilfärd till Dalarna och inkvartering i lägenheten så tog vi en promenad i Vansbro. Vi hämtade vårt kuvert med badmössa, armbandschip och matbiljett och sedan gick vi och inspekterade var vi skulle simma. Vädret hade slagit om och blivit riktigt varmt. Det såg t.o.m inbjudande ut att bada.

Vi hittade en liten restaurant Thaicorner där vi slog oss ner och åt kvällmat och tittade på folk.. Det blev en lugn kväll. Jag var trött efter bilkörningen och gick och la mig. Men precis som på Vätternrundan så kunde jag omöjligt somna. Jag lyssnade på den ena sommarprataren efter den andra och somnade inte förrän vid 4…

vansbro 026

På söndagen var jag trött men ändå laddad för simningen. Efter mycket velande hit och dit så bestämde jag mig för att använda den långa våtdräkten som jag fått låna av min kusin. Jag var lite nervös över att simma i den, eftersom jag inte provsimmat med den innan. Och när man simmar bröstsim så är det egentligen bättre att ha en kort dräkt (för min del som ovan simmare så vet jag inte ifall det spelar någon roll..). Vi var startgrupp sju och hade orange badmössor. Och tillslut så blev det vår tur för uppvärmning.. Vi hoppade och skuttade lite till musiken. Hjärtat slog frivolter i kroppen och de flesta ville nog bara få starta. Vi uppmanades att andas lugnt när vi gick i för om vi hyperventilerade så skulle vi få ont i våra luftrör.

vansbro 043

Jag tänkte inte så mycket när vi startade, jag bara traskade ut och började simma. Det var mycket strömt och vi fick simma ordentligt snett innan vi kom in i Västerdalälven. Överallt var det folk och jag kände mig irriterad över att det var så trångt. Det gick inte att få till något flyt i simningen. Däremot så hade jag bra flyt i min våtdräkt. Det kändes som att jag låg ovanpå vattenytan och simmade. Och jag frös inte alls. För mig kändes det som att det tog en evighet att komma till 500-meters bojen. Inte förrän de sista 100 meterna så kunde jag börja njuta. Klungan hade tunnats ut och jag fick simma i min egen takt. Och så var jag i mål. Tid 30,56, vilket är helt ok. I simhallen så simmar jag på strax under 30 minuter utan motström och en massa folk..

För min del så skulle simningen bara göras och det är ingenting som jag längtar efter att göra om. Jag hade gärna simmat sträckan igen om jag fått simma själv utan trängsel. Men mina goa teammedlemmar hade säkert en annan upplevelse av loppet för de kunde tänka sig att simma 3 km nästa gång. No way, säger jag!

Efter dusch och god mat så hämtade vi våra diplom och begav oss hemåt. Etapp 2 i tjejklassiker är avklarad!

vansbro 047

Nu dröjer det till september innan nästa lopp, Lidingöloppet. Och det tackar jag för. Först är det återhämtning och semester som står på schemat.

 

För en gångs skull är jag tacksam för mitt underhudsfett

lagan 007

Det är inte klokt men just nu så är det strax över 12 grader i Västerdalsälven som jag skall simma i på söndag. Idag läste jag på Vansbrosimmets hemsida att simningen blir av trots de låga temperaturerna, men de rekommenderar lång våtdräkt.. Och man fick gärna ha sockar och vantar… De längre loppen kortas ner men vårat blir 1 kilometer som planerat.

Jag är inte särskilt frusen av mig men just nu känner jag mig smått skräckslagen och för en gångs skull så är jag glad över mitt underhudsfett ;-). Vi kortdräktare (om jag inte får tag på en långdräkt vill säga..) får köpa superfett på plats och smörja in oss med ett rikligt lager.. Sen är det bara att hoppa i och hoppas på att inte få hjärtstopp av köldchocken.

Just nu sitter jag med kartan framför mig och planerar körrutt. På lördag bär det av norr ut och på söndag är det dax. Håll tummarna, det kommer behövas!

Redo för Vansbro

Bild

Igår blev det premiärdopp med våra våtdräkter. Jag var inte alls sugen på att bada. Utetemperaturen visade på 19 grader men molnen hängde tunga och jag har blivit en riktig badkruka. De första minutrarna i vattnet var kalla.. Det är inte så härligt att känna det kalla vattnet träcka genom våtdräkten men efter ett tag så vande man sig.

image

Det var lite ovant att simma med våtdräkt. Man kunde inte ta i på samma sätt som när man simmar utan. Och flytet i dräkten gör att man nästan ligger ovanpå vattenytan. Men det blev en härlig tur på 700-800 meter. Vilken frihet att kunna simma ute i en sjö.

P1010751

Jag är inte orolig för själva simningen i Vansbro däremot kylan. Igår var det 14,5 grader i vattnet där vi skall simma och det är ju inte särskilt varmt, snarare väldigt, väldigt kallt… Och sedan är det ju alla människor som vi skall trängas med..  Nästa vecka blir det ett sista simpass i bassäng innan loppet. Vansbro vi är redo!

image

Denna bild är tagen innan Pia hunnit komma till Glänninge. Som Pias stand in ser ni Kent som också skall simma i Vansbro. Dock inte tjejsimmet utan han ger sig på halvsimmet istället.

 

Erika Kits Gölevik

copy-erika-kg-1000-pix

http://blog.leila.se/healthyliving/

Jag har hittat min träningskompis blogg!! Hon driver en härlig inspirerande blogg hos Leila.se. Ja, träningskompis och träningskompis, hon är snarare min PT eller instruktör och hon har ingen aning om att jag ens existerar… Känns lite sorgligt faktiskt eftersom det känns som att vi träffas ofta. Några av er kanske har läst i mina tidigare inlägg att jag tränar med ”Linas Kom iform” framför datorn. Och många av de träningsprogrammen leds av just Erika. Hon är superbra så gissa om jag blev glad när jag hittade hennes blogg.

Nu var det inte alls träning som jag sökte på utan jag var ute efter något av Leila Lindholms smarriga recept. Underbara kontraster :-). Så nu blir det ingen mumsig kaloribomb som jag tänkt mig, utan en supertidig morgonträning på simhallen istället. Så kan det gå…..

Eftersom jag faktiskt halvt om halvt har semester så blir det en liten jordgubbsmojito i uterummet. Jag lovar att ta massor av extra jordgubbar i.

Recept och bild kommer från: http://www.recept.nu/leila_lindholm/kalla_drycker_och_smoothies/alkohol/jordgubbsmojito/