Lidingötjejlopp närmar sig..

image

Nu är det dax att vässa formen, ta fram Garmniklockan, kolhydratladda och med blod, svett och tårar nå nya höjder… Och där tog min lust och motivation slut… Jag är och har aldig varit någon tävlingsmänniska, inte någon ”lopp”människa heller för den delen. När någon försöker tävla med mig så lägger jag av. Får inte alls någon extra kick av det.

Lopp är bara jobbigt. Folk överallt och jag pressar mig så att jag blir kräktrött och på dåligt humör… Ok, efter Vårruset var jag faktiskt ganska glad och efter Vätternrundan med.. Men Lidingötjejlopp känns som ett berg som skall bestigas..

Felet är nog att jag i grund och botten är bekväm. Jag vill springa i skogen. Där det inte finns en massa folk överallt och jag kan springa SUPERSAKTA och ändå känna mig nöjd.

image

Löpsommaren var inte alls i min smak. 30 grader varmt, fullt av folk på ”min” slinga och en sambo som är min raka motsats. Han älskar att pressa sig till blodsmak i munnen och är inte nöjd med en kilometertid över 5 min. För att inte känna mig helt urkass så sprang jag på och tiderna förbättrades. Jag kom ner i en snittid på 6 min/km (någon kilometer var jag nere på 5!!). När jag kom i mål så var jag så himla trött, yr och genomvåt av svett. Trots att jag bara sprungit 4 eller 6 kilometer så var jag stolt över tiden. Men succesivt tappade jag glädjen i att springa. Blev tiden sämre än sist så var jag besviken och hela löprundan kändes som en plåga.

image

För att komma igen och hitta tillbaka till lusten att springa så har jag sänkt tempot ordentligt. I gengälld så springer jag en milrunda och en sexkilometersrunda i veckan. Nu kommer jag i mål efter en mil på trötta ben och så klart lite andfådd men jag återhämtar mig snabbt. Under rundan som tar… 70 minuter!! (pinsamt dåligt).. så hinner jag fundera på många saker och jag har ork att njuta av naturen runt omkring, ljungen, lingonen, lukten av barr.. Jag vet att det inte kallas löpning, snarare lättjogg. Men det är mitt sätt att hitta tillbaka på.

Nu undrar du kanske varför jag överhuvudtaget skall göra tjejklassikern om jag inte gillar lopp och tävlingar. Svaret är enkelt: utan pressen att klara av loppen så hade jag legat i soffan och tittat på TV istället för att bege mig ut på slingan. Nu tvingar jag mig ut även ”tunga” dagar!

Annonser

5 thoughts on “Lidingötjejlopp närmar sig..

  1. Jag tycker du är duktig, du tar dig ut och du tar dig runt! Det är mer än ja g gör!!! Var stolt över dig, för det är jag 😘😘😘

  2. Heja! Själv kör jag med strategin att springa en timme och försöka pressa in fler och fler meter….saknar sista kilometern i nuläget men tänker 300 m taget? Vi ses! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s