Möten..

image

Det är en konstig värld man lever i här nere i Lund. En förkrympt värld, en bubbla. Allt utanför bubblan är oviktigt, inget man orkar ta in.
Vi träffar andra föräldrar på sjukhuset och på Ronald McDonald som också befinner sig i denna förkrympta värld. Vi frågar och bryr oss verkligen om hur det går för varandras barn. Gläds åt framsteg och sörjer bakslag. Samtal som handlar om hjärtstopp, strålbehandlingar och överlevnad. Ingen frågar om vilka regnstövlar som är bäst att ha på dagis eller ojar sig över curlade barn.
Det är en grym värld ibland och vi längtar tills vi slipper ifrån den. Men det är också en värld med mycket värme.

När vi åker härifrån så kommer jag alltid att bära med mig minnet av dessa barn. Den lilla flickan på biva som ligger kopplad till hjärtpump i väntan på ett nytt hjärta, en annan liten tjej och hennes föräldrar som precis påbörjat den långa resan som vi gjort. Och den glada lilla killen med hjärntumör som kör runt med sin bil på Ronalds.
Jag kommer förmodligen aldrig få veta hur det går för dem och deras föräldrar, som betytt så mycket för mig under dessa veckor. Men jag kommer alltid att bära med mig dem i mitt hjärta.

Annonser

14 thoughts on “Möten..

  1. Du skriver så fint, jag blir alldeles tårögd. Skönt att dela det jobbiga. Kan tänka mej att man får en annan syn på vad som är viktigt och vad som betyder mest. Men visst är vardagen underskattad. Kra

  2. Du är fantastisk på att uttrycka dig, blir SÅ berörd.
    Ja, livet består av många möten, situationer och stunder som berör och som man gärna hade varit utan, samtidigt som det ger så mycket, och när man kommit igenom det värsta kan man hitta erfarenheter som man inte vill vara utan. ❤ ❤ ❤ KRAM

  3. Vad fint du har skrivit Cia! Jag har tänkt såå mycket på er och varit så orolig för Oskar. Men nu hittade jag länken till din blogg på Facebook. Jag satt ensam uppe nu på fredagskvällen, då alla andra somnat och lästa den. Jag kan meddela att det blev en och annan tår som föll😢 Det är ju helt overkligt, det ni har varit med om!! Hur klarar man det rent psykiskt? Jag tror att jag hade varit ett totalt nervvrak! Har ni en aning om hur länge ni ska stanna i Lund? Ring gärna om du har lust att prata. Styrkekramar Ulla

  4. Ja, du kan verklingen sätta ord på dina känslor och få oss andra utanför bubblan att ”vakna upp” Tänker på er. Kram Petra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s